Då var det ett tag sedan jag gjorde inlägg här, så det kan nog vara dags igen.
Eira växer och växer, och käkar i samma tempo. Den enda av hennes hundpolare hon inte är större än är bamsetiken Betty som väger lite drygt 55 kg.
Allting blir bara roligare för var dag som går och det märks att hon är smart.
För ett par kvällar sedan satt vi i soffan och tittade på TV i vanlig ordning. Jag gissar på att Eira var ganska uttråkad, vi hade hållit på med tvätt och sprang upp och ner i tvättstugan hela tiden.
Hon låg i hallen och tuggade på ett ben (trodde jag) när jag hörde hur en dörr öppnades ut i trappuppgången.
Det lät för nära för att vara någon grannes så jag gick för att se efter. Jo minsann, hundskrället - jag menar vår intelligenta valp - hade öppnat dörren och knallat iväg för att ta sig en egen promenad!
Som tur var så var ytterdörren låst och hon kom genast tillbaka när jag kallade på henne, men tänk om...
I vanliga fall låser vi alltid, alltid, alltid dörren om oss, men allt springande upp och ner hade väl fått någon av oss att glömma. Att Eira kunde öppna dörrar visste jag, då hon gärna går in på toaletten och ska leka med toaborsten, men hon har aldrig försökt sig på någon annan dörr.
Utöver dörröppnadet så uppför hon sig exemplariskt. Vi leker mycket utomhus och hon får springa lös i spårlina på gräsmattan vi har bakom lägenheten. Kasta bollar är det bästa som finns, framför allt när man gömmer bollen i skogen och hon får söka. Det är verkligen Eiras grej och hon är lika stolt varje gång hon kommer tillbaka med sin boll.
Som belöning har vi en kamptrasa, godis var inte sådär jätteintressant, men trasan är det bästa hon vet.
Det är väl ungefär vad vi sysslat med nu sedan vi flyttade in till stan den 1/10. Vi går en hel del ute vid havet och det är lajbans. Likaså tycker hon att det är döskoj att sitta på perrongen och vänta på att husse ska hoppa av tåget när han kommer från jobbet.
Eira väger 24 kg nu och det är precis man orkar lyfta henne, men hon är snäll och hjälper till, för sitta knäet är mysigt. =)