Moses på tre ben, fortsättning

Med lånad bil tog vi oss idag till veterinären.
Väl framme träffade vi en fantastisk veterinär som riktigt charmerade Moses. Det är så viktigt att man träffar en go och kunnig person i de ögonblick man känner sig orolig, hon gjorde oss helt varma i hjärtat.
Moses har drabbats av inflammation i växtzonerna på tre ben. Detta kan han få dras med en tid, allt från tre veckor till månader. Det uppkom av att han har växt för fort på kort tid, ändå är han inte i närheten av Rexx storlek. Han får nu smärtstillande och skall inte motionera på tre veckor endast kissa och bajsa och tillbaka in, så det får bli mycket hjärnaktivitet inne.
Har han inte blivit bättre på en vecka så måste vi åka tillbaks in och röntga honom men hans leder verkar det inte vara några problem med, skönt!
I dag är han dock lite gladare och ögonen ser mycket piggare ut, vilket gör oss så jävlans lyckliga. Han har sett så risig ut, han kan verkligen se ut som den ynkligaste ynkligaste. Genom att han blivit lite piggare så kommer också rastlösheten krypande… han tycker det är skittrist. En tonårsvalp som måste vila i en månad, detta blir en utmaning. Men nu har han ont igen efter att vet dragit och tryckt på hans kropp så nu sussar han.
Moses får inte gå i trappor på ett tag så Sebastian måste vara hemma från skolan då jag inte kan bära honom längre, det tar förstås en hel del på husses rygg men än så länge funkar det hjälpligt på grund av manlig stolthet;)
När ens hund mår dåligt blir man nästan sjuk själv, av ovissheten tror jag.

Ni skulle ha sett vår sorti från sjukhuset. På väg ut från parkeringen lossnar avgasröret så vi får köra upp med bilen till hälften på sjukhusets trottoar för att komma under bilen och få dit avgasröret igen. För att sedan fortsätta köra hundra meter på trottoarkanten till sjukhusbesökarnas förvåning för att kunna nå en nedsänkning så att inte avgasröret skulle lossna igen av för hård friktion. Jag har nog aldrig åkt i en sådan trasig bil! fartmätaren sviktade mellan 20 km/h, tanklåset lossnade m.m. vi kände oss som en riktig white-trashfamilj med en haltande schäfer. Nya problem kan verkligen ta udden av det jobbiga och förvandla allt till ett komiskt äventyr, med en doft av Norén.

Vi hoppas nu att Moses ska bli bra!!!!!
Kram på er och tack för att ni finns!

Jag sätter i några novemberbilder från vår resa till de värmländska skogarna.

Moses på tre ben...

Hej alla!
Roligt att se hur alla vara tjugo vita växer ikapp! Just nu är det inte sa kul for Moses dock, han är halt sedan tio dagar tillbaka och får stanna inne mest hela tiden - Trist som fan, hälsar Moses.Två månader innan var han också halt en längre tid vilket var jobbigt eftersom han ju är i en sådan energisk period vilket gör honom så frustrerad över att inte komma ut och leka. Nu hade han just blivit bra och vi åkte till familjen i Uppsala över julhelgen. Här fick han komma ut i den vackra naturen med snötäckta fält, isiga sjöar och djupa skogar och det blev nog litet for mycket ibland när det nu var så trevligt ute.
Allt gick fint (inklusive den långa tågresan inklämd mellan en blyg cockerspaniel och en nervös dregglande pitbullterrier) men väl hemma, efter en dag då Moses hade lekt lös och ledig litet väl länge med ett gäng hundar i en park, började hältan igen, den här gången på andra frambenet.
Irriterade bannade vi oss själva för att vi drivit honom för hårt, nu var han ju ännu mer tonårig - hur skulle han klara konvalecensen den här gången? Vi tog det lungt med endast små promenixar, hälften av vilka han bars upp och ner för trapporna. Boring, tyckte Moses som drog som en galning varje gång han såg andra hundar.
Sa höll det på tills ett par dagar sedan då han blev sämre. Han håller vänster framben uppe hela tiden, kan uppenbarligen inte stödja sig på den alls utan hoppar liksom fram på de andra. Han visar tydligt att det gör ont, gnäller och gnyr och ligger stilla. Jag stannar hemma från skolan för att bära honom i trapporna när han ska ut för det fixar han absolut inte.
Vi har i väntan på veterinärtiden på Torsdag kollat runt litet för att bilda oss litet och stött på manga olika möjligheter varav Panosteit verkar det mest troliga.
Har även stött pa sjukdomen OCD / FCP som passar in, undrar litet om det är det ni talat om nar ni skrivit om pålagringar? Den skall dock tydligen ha en genetiskt ärftlig grund så kanske du Anna-Karin kan lugna oss på den punkten, vi vet ju inte mycket om sådant här...
Om det nu är Panosteit, är det ju mycket bättre och då beror det heller inte på att vi övermotionerat honom. Kanske konstigt att tro att en sju månaders valp skulle få sådana problem av motion...

Det är förresten det andra jag ville ta upp! När jag läste sidan om OCD / FCP sa skrev chefsvetrinären Lennart Sjöström en del intressant ang valpars motion, att vi generellt klemar för mycket med dem, framförallt storvuxna raser där vi instrueras att inte låta dem röra för mycket på sig.

"Det är (..) vanligt att köpare till valpar av större raser får instruktioner att skydda valpen från normal aktivitet och motion - valpen får t.ex. inte gå i trappor, hoppa in i bilen, vara lös eller leka. Under uppväxten bör man inte (...) ägna sig åt ren styrke- eller konditionsträning. Man bör även vara försiktig med lek med andra hundar, eftersom det kan uppstå stora påfrestningar. Men det är viktigt att en hund som växer hela tiden ska använda sitt skelett och sina leder till normal fysisk aktivitet (...) och ska få göra allt som ingår i ett normalt dagligt liv för en hund!"
Las mer pa: <http://www.regdjsh.se/listfiler/koppladefiler/OCD.pdf>

Vad tror ni och hur mycket motion får era hundar? Undrar givetvis ocksa om ni haft några liknande problem som vi...oj vad mycket det blev.

Ha det fint och sköt om er!
/Sebastian, Zofia och Moses

Jag uppdaterar väl lite ja me då!!

Först var det Eyota sedan blev det yota sedan tårta så nu kallar vi henne tårtan fast vi ropar ju Eyota så hon inte blir förvirrad alldeles,ja jag och mina smeknamn de är otroliga.Ramses blev ram ram och sedan tam tam sedan tammy och tommy så nu kallar jag han för tommy.Ramses blev också gosse gåsse ,bosse båsse och sedan Bosse bildoktorn.Stackars Lana kallas för tutt Fia p.g.a att tuttarna hägde och klapprade imot varandra när hon sprang.Isis är Gums patrullen då hon alltid ska patrullera och så är hon en gumsa.Vi kallade Isis valpar för att Isis har fått en hel patrull och hon själv är patrull ledaren.Isis själv ser det som en viktig uppgift att patrullera och hon ser att hon är utsedd som det i flocken,så när vi skrattar om det så är hon jätte käck och kommer och är en käck tjej som vi också kallar henne då hon ska va så käck hela tiden.

Buster kallar vi för spruntan vad det nu betyder.Också skruntan och snuttit för han agerar snuttefilt för mig vissa perioder.Stora Malamuten Jack på 60kg är ett litet fjärilsbi ,blid som en fjäril men sticker som ett bi.En liten nalleman är han också så liten som han är.Men det är mest hans oskyldiga blick som på en liten fjärils nalle när han har stulit någon mat.Jocke,jocki,jackiman.

Stackars Warro är wo wo Warro och jonka,stackars hundar och när man läser igenom detta så undrar man om det är skrivet av en dåre.....

Tårtan(Eyota )väger nu 16kg.Hon är ju inte så stor som b.l.a Gina men alla Ginas syskon=Lanas kull var mkt större än de i Isis kull,vi trodde ju att Isis skulle få hälften så många valpar som Lana med tanke på hur stor Lana var mot Isis.Några av Isis valpar så som Rexx blir nog ändå rejäla då t.e.x Rexx ändå hade bredast tryne.En annan rejäl långhår från Isis heter Apenimon ,är en hanne men tyvärr har de inte skrivit här än.Qlura är nog ändå den minsta med sina nu 15kg trotts att hon inte var minst från början.

Moses

Hej! Nu var det ett tag sedan vi hörde av oss, har inte bloggat förr så man har ju inte riktigt vanan inne!
Moses växer ordentligt nu, han har gått upp till 16 kg och snart orkar vi inte bära honom i trapporna längre! Eftersom vi bor två trappor upp och schäfrarna har sina höftproblem bär vi honom så länge det går, men nu börjar vi låta honom gå en del, långsamt.
Precis som alla er andra har vi fått en läraktig liten gynnare som är riktigt smart när intresset är uppe. Han har lärt sig sitt, ligg, stanna kvar, vacker tass, loss o en del till, vilket vi är oerhört stolta över hundnybörjare som vi är! Imorgon börjar valpkursen och då ser vi fram emot att göra samma framsteg med inkallning och att gå i koppel vilket kanske typiskt nog är våra största arbetsområden även om det går bra även det "för det mesta"...
Nu har även han börjat krångla en del med maten, men vi kör bara på, tror bara det är en period av något slag. Vi har trasslat en del med fodret för att gå över till Standardt Orginal (0% sädeslag) från Eukanuba. Nu älskar han eukanuban och pillar bort standardt-pelletsen men, men. Hur är det med Rexx ang det, för det var väl han som slutade äta förrut?
Vad gäller avel och SKK så rör det mig inte i ryggen att rasen inte är godkänd, jag menar det ÄR ju en schäfer, om de inte vill ha med de vita så kan de ha sin klubb för sig själva. De struntar väl ändå i hundarna som individer utan intresserar sig mer för identiska krppsbyggnader...är min obildade uppfattning. Avelsfrågan får vänta, men han är ju en tjusig liten charmör...;)
Ha det riktigt fint i den vackra hösten,
både ni och era Zuperhundar!

Bilder:

Ja nog ser han litet helig ut i det gudomliga ljuset..


Moses på ribban med amstaffpolaren Donna!


Moses beundrar kompisens halsband, "sån får jag inte ha för matte å husse..."

En lycklig själ, Moses.

Hej på er!

Moses does Malmö

Hej alla!

Vi har länge velat skriva och presentera er för Moses (tidigare Jacy), och äntligen får vi ändan ur!
Vi är nu precis hemkomna från Djursjukhuset där Moses nu fått sin 12-veckors vaccinering och gosse om vi är stolta. Eftersom Vi bara har haft honom i en vecka och han inte har varit vaccinerad så har vi varit litet försiktiga med att låta honom träffa andra hundar så ni kan tänka er att det var spännande att klampa in till väntrummet! Efter en kort stund sov den lille patriarken, vilket han efter en stund fortsatte med på undersökningsbordet... vilken kille.
De tyckte att han möjligtvis var litet smal (10 kg) men antagligen beror det väl på att vi håller på at byta foder (standardt original extra).

I övrigt har han klarat alla utmaningar mycket bra med tanke på det brutala miljöombytet. Vi bor i en ganska central del av Malmö (Karlskronaplan) med mycket trafik och en hundrastgård där skallen ständigt ekar från de större jyckarna i kvarteret. Så klart har han därför varit litet ängslig och försiktig, men nu en vecka senare börjar han resa märkbart på sig. Han har ett lugnt temprament och är lätt att lugna när han skäller. I början var han rädd för kvartershundarna och skällde en del men nu känns han följsam och balanserad med andra hundar (so far), vilket är en glädje när man är oerfarna hundägare som vi är.

På grund av den urbana miljön har vi försökt komma ut på landet varje dag den senaste tiden vilket har varit underbart även för oss såklart!


Här en vilostund i Bokskogen där kottar är den stora hiten för dagen.



En kaffe i det gröna får man inte ha ifred om man trodde det, Moses undrar hur det smakar men får nöja sig med sin leksak...


Att tryna i gröngräset på en bondgård är skönt men idag störs friden något av en skolklass med skrikande barn bredvid, tycker Moses. Korna var dagens stora händelse, gigantiska och mystiska...

Ja, det får räcka för den här gången, vi ska updatera oftare (och litet kortare) nu när vi klurat ut hur man gör!
Ha nu en skön helg med era vita "änglar"! ;)



Hälsningar från
Moses, Zofia & Sebastian