Hej Hej alla!!
Björn heter jag o det e jag som är Ice´s (Alo) nya ägare. =)
Tänkte att jag skulle lägga upp ett par kort på han så han också finns med på bloggen.
Som ni kanske vet har jag bara haft honom i ca 30tim än så länge så jag kan inte säga så mycket mer än att han har börjat vänja sig vid mig, samt att hans dominanta tendenser börjar avta.
Idag har han vart ute o lekt med 2st Japanska spetsar vilket han verkade gilla.
Bara så ni vet så e detta min första blogg, ursäkta alla fel.
Inlägg
39 kommentarer:
Välkommen =) hoppas att det går fint för er nu. Du har verkligen fått dig ett fint exemplar. Stolt och fin ser han ut att vara.
Tack alla för välkommnandet :D
Dominans e la kanske inte rätt ord, kanske dålig ovana passar bättre.. han biter/nafsar i armen på mig men det har minskat nu med ca 70%.. så den ovanan är nog strax borta. lite öm i armen från hans vassa stora bissar :D
Heh... hrm... *hosthost* Är det en dålig ovana? Nitis gör det hela tiden... ;) Med mig enbart när han är stressad eller riktigt upphetsad, med andra gör han det ofta...
Zakima har också svårt att låta bli att bitas och hoppa... särskilt när han är glad. Men vi jobbar stenhårt på att bli av med beteendet då det inte uppsakattas av alla.
Är dom lite bångstyriga era hannar :P
Så då är Ice(Alo) och hans husse här.Härligt!
Aja baja har ni inte ordning på pojkarna hi hi.Ice(Alo) var helt underbar här o vi saknar honom,visst testade han någon gång i början men det var milt och återkom inte.Ice börjar ju bli bättre enligt dig Björn men ni andra får väl få pli på era gossar nu,ni har ju haft dem LITE längre än Björn.De tycker inte ni är tillräckliga som ledare om de trotsar sådär....Ni är välkommna hit för lektion om ni får det för jobbigt he he så ska jag visa hur man fostrar White Spirit´s gossar he he he...
hej
välkommen...
jag är lite nyfiken på var ni är ifrån. vi vet ju på ett ungefär var alla andra bor?
kram Anders och Veronica och Jessie
Rexx kan också vara en riktig pest när han är lite väl uppspelt och busig, han nafsar och bits som tusan då =P men en kvalificerad gissning är att han växer ifrån det allt eftersom han blir äldre. har redan sett små framsteg i frågan =P
Jag tycker att ledarskap är ett mycket luddigt uttryck som missbrukats till döds inom hundvärlden. Har mycket svårt att tro att det handlar om trots när en 6-månaders valp nafsar när han är stressad eller upphetsad. Visst, om Ice/Alos förra ägare hade svårt för att vara konsekvent och bestämd handlar det säkert om ren okynnesbitning där, så kan Nitis vara med min pappa som är väldigt dålig på att visa vad som är okej och inte. I övrigt handlar det oftast om en överexalterad hund som helt enkelt inte vet vad han ska göra med sig själv när något roligt eller skrämmande händer, stoppar man en handske eller leksak i munnen på honom så är det löst. Ibland tror jag att det är en retriever jag har. :)
En 6mån valp ÄR i trotsålder och testar gränser m.m.
Hmmm Smilla menar då att det skulle vara skillnad på Alos nafsningar och att det var okynnesbitning där men inte när Nitis nafsar på dig Smilla???Du skrev att det i övrigt handlar om en överexalterad hund som INTE vet vad han ska göra när något roligt eller srämmande händer!!Tycker inte du att det är då du ska visa honom VAD han ska göra då istället???Vill inte vara tuff på er nu,vill bara hjälpa och jag har ju lite erfarenhet av valpar och deras nafsningar.....
Jag tvivlar inte på att du vet vad du pratar om Anna-Karin (även om jag inte har en aning om hur dina hundar är eftersom de hölls instängda när vi var där). Jag tycker bara att det är lite olyckligt att det tjatas om ledarskap överallt bland hundfolk, i media, med Cesar på tv osv. Särskilt när det gäller oerfarna hundägare blir det väldigt väldigt lätt fel och gör att massor av hundar trycks ner när de borde byggas upp. Väldigt ofta är det tillit som saknas, inte ledarskap. Jag pratade lite med min syster som är utbildad och jobbar med hundar varje dag och hon sa samma sak, det är ytterst sällan man ser en hund som försöker dominera, däremot ser man massor av osäkra hundar som inte litar på sina ägare eller hundar med ett felaktigt inlärt beteende.
Jag önskar att man skulle prata mer om "konsekvens" och "samarbete" snarare än "ledarskap" och "dominans", även om många med dessa menar ungefär samma sak. Jag tror att det skulle göra en enorm skillnad för många hundar om deras ägare fick höra "du måste jobba på din konsekvens och tydlighet" istället för "du måste jobba på ditt ledarskap". Självklart, som du säger, när hunden är osäker då SKA man visa hunden vad han ska göra istället. Men för mig handlar det om trygghet och tillit, inte ledarskap och dominans. Dvs min hund ska kunna förlita sig på att jag visar honom hur han ska agera och han ska känna sig trygg med mig och finna glädje i att samarbeta med mig. Jag tror att det är ungefär samma som du menar faktiskt men det är svårt att veta eftersom du ständigt skriver om ledarskap men aldrig ger några konkreta exempel eller råd.
Trots eller inte är ju också en definitionsfråga. Jag ser det inte som att min hund är i trotsåldern, däremot är han i en ålder då han håller på att upptäcka att det finns en hel värld förutom matte som tidigare varit gud. Han utvecklas helt enkelt från en liten valp beroende av mig till en självständig tänkande individ. Jag ser ingen trots i detta men däremot massor av nyfikenhet, upptäckarlust och glädje, "vad händer om jag gör så", "oj titta matte vad roligt det ser ut där borta!", "om jag biter någon i händerna, busar de med mig då?"...
Tillit skapas genom RÄTT ledarskap
Jag skriver om ledarskap men med det menar jag inte att man bara ska vara hård mot sin hund.
Jag busar o pussar o leker med mina.
En ledare måste vara positiv,tydlig,ärlig,stabil,lugn,kärleksfull o.s.v Jag är inte den bäste och som jag har skrivit så är mina hundar inte de bäst dresserade.Du menar att hade du sett alla mina hundar så kunde du bedömma vad för ledare jag hade varit?Du träffade ju faktiskt Lana som e mamma till din hund men pappan har jag ju ej.Jag sätter hundarna i andra rum när det kommer okända människor för alla tycker inte det är så käckt med 7st stora vakthundar på sig.Den ene har jag också tränat i skydd.B.l.a så träffade Michael alla mina hundar utomhus men det ÖS regnade ju när du kom Smilla.Michael kanske kan säga vad han tyckte om mina hundar???Jag försöker bara hjälpa men ni behöver inte ta till er om ni inte vill,gör vad som känns rätt för dig Smilla!Jag har då skrivit många råd om du tittar tillbaka och som jag har skrivit så är ni välkomna hit för träning.
Jag hjälpte Alos matte här hos mig och hon fick råd med sig.Han var som en ängel här och första dan hemma hos henne men sedan kom både hon och han in i det gamla och hon kände att hon inte orkade vara den starka ledaren han behövde just nu.
Ett ledarskap är konsekvent,sammarbete skapas tycker jag genom att någon tar den dominanta rollen och har ett starkt ledarskap annars blir det ju ett enda snurr och ingen vet riktigt villken plats i flocken de har,villket i sin tur skapar osäkra hundar. Jag har erfarat många gånger.Gör ledaren ett snesteg så kan det bli olyckligt för flocken.
Att säga till folk att de måste jobba på sin tydlighet och konsekvens skrev du.Är inte det samma som att jobba på ett bra ledarskap???
Ett ledarskap för mig ÄR trygghet och tillit och där ingår dominans för att skapa ordning.Men dominans måste inte vara ett så starkt ord,jag ser det mer som ordning och att det skapar förtroende m.m.för man har regler o.s.v.Det är ju inte så kul med en nafsande unghund alltid.Har du sett hur hundar skapar ordning själva i en flock?Jag försöker efterlikna det.
Trotsåldern är ju så mkt mer än trots.Naturligtvis,upptäckarlust,rädslor o.s.v. men man brukar säga trotsåldern då de vill upptäcka själva och trotsa o.s.v
Men man kan använda ett annat ord som upptäckaråldern istället om man vill det för de upptäcker ju vad man kan göra o.s.v.
Gör vad som känns rätt för er...
Ett råd:
När unghunden naffsar och ni inte får stopp på det trots att ni sagt nej så ta tag i halsbandet eller hunden så den inte kommer åt att bita samtidigt som ni säger ett bestämt nej.Hunden kommer då att tröttna när den aldrig kommer åt.
Nej, jag menade inte att jag skulle kunnat avgöra hur du är som ledare genom att ha sett alla dina hundar. Det var en sidokommentar och ingen kritik, bara ett konstaterande att jag inte kan uttala mig om dina hundar eftersom jag inte träffat dem. Lana var hur trevlig och fin som helst, som sagt, menade inget illa alls med den kommentaren.
"Att säga till folk att de måste jobba på sin tydlighet och konsekvens.Är inte det samma som att jobba på ett bra ledarskap???" skrev du och jag skrev "Jag önskar att man skulle prata mer om "konsekvens" och "samarbete" snarare än "ledarskap" och "dominans", även om många med dessa menar ungefär samma sak."
Så jo, jag tror att vi pratar om ungefär samma. Jag menar bara att det lätt blir missförstånd när man pratar om "ledarskap" hela tiden utan att förklara vad man menar. Det är väldigt lätt hänt att folk, särskilt oerfarna eller osäkra hundägare, inte förstår vad som menas utan tror att det innebär just att man ska vara hård mot sin hund. Tack för klargörande. :)
Nu ska jag babbla mera för det är väl sidan till för.Du skrev att det är ytterst sällan man ser en hund som försöker dominera.Det finns osäkra dominanta hundar också,då de ser att de blir tvugna att ta på sig ledar rollen när inte matte/husse gör det.Jag ser mkt dominanta hundar och de flesta är osäkra.Dominant och osäker passar inte bra ihop och då blir det stress och felaktiga beteenden.Det har varit ett otydligt ledarskap så hunden har tvingats ta på sig rollen trotts osäkerhet. Du tycker alltså att dominas och ledarskap är för starka ord.?Jag tycker att det är bättre att folk lär sig vad ledarskap och dominans innebär då det faktiskt är ord som ingår i hundflocken/vargflocken,där är ett starkt ledarskap av en LEDARE eller ett ALFAPAR och de utför olika dominanta ritualer innom flocken.Ordet ledarskap som du tycker används till döds ,används ju just för att det handlar om en LEDARE som utför ett LEDARSKAP alltså LEDER en annan.
Det har ju talas om hundkörkort och då hade ju man fått lära sig vad dominans innebär då sådana som är oerfarna ändå inte vet vad det innebär att vara konsekventa eller hur man ska sammarbeta med sin hund bäst så spelar nog inte själva ordet någon roll.Jag tror folk hade blivit mer förvirrade om man hade sagt att där är han som e konsekvent i flocken än sagt att där e ledaren.Vi menar samma sak och då är det ju dumt att vela med ord,alla är ju olika och har olika tycke och smak.Uppenbarligen är dominans ett starkt ord för dig men inte för mig då jag vet vad det betyder för mig.Det är ju hundägarens skyldighet att ta reda på vad t.e.x dominans innebär då det ändå ÄR ett ord som används.
Jag förstår vad du menar men jag menar bara att era unghundar behöver inte naffsa om ni inte vill det.Man kan vara rättvis ledare ändå och unghunden kan vara rättvisa mot er och inte naffsa då det faktiskt kan göra ont.Jag brukar leka med mina valpar/unghundar då jag ibland kan tycka det är kul leka naffs lekar men när jag säger stopp så är det stopp,man ska ju inte behöva stå ut med tortyr då du själv har skrivit att Nitis gör det hela tiden....Vill bara hjälpa er...
Nu du Smilla nu fick vi tyst på alla andra med våra utdragna långa babbel hi hi....De tycker väl vi e jobbiga hi hi....
Jag träffade som sagt var alla Anna-Karins hundar, vilka jag tyckte var väldigt mysiga, och ville ta med mig allihop. Dom var väldigt nyfikna och ville undersöka vad det var för filurer som kom in i deras revir, men det fanns inga som helst aggressioner mot oss. Det klankas ner väldigt mycket på Cesar, och jag kan inte förstå varför...Smilla, kan du förklara? Saken är den, att hur trotsig Rexx än är, så funkar hans metoder på honom. Hundar ÄR flockdjur, och har alltid varit det, och KOMMER alltid vara det. Cesars uppgift är itne att uppfostra hundarna, utan att uppfostra husse och matte hur dom blir bra ledare. Rexx är min första egna hund, men jag är uppvuxen med hundar hela mitt liv. Jag har märkt det att visar jag inte hela tiden Rexx vem det är som bestämmer, så försöker han ta över den dominanta rollen, för att själv styra och ställa, och göra som han vill. Och en sak som jag har erfarat, är att hundar är mer eller mindre som barn, dom kommer upp i en ålder där dom ska testa gränser, och smaka av förbjuden frukt, d.v.s. trotsålder(småbarnstrots, trotsig tonåring osv). men lika snabbt som dom kommer in i den, så tar den sen slut. Hundarna kommer växa upp och mogna till sig, bli lugnare eller vad man nu gör med dom. i denna ålder så är dom fruktansvärt formbara, och öppna för att lära sig nya saker, och det är just där en stark ledare kommer in i bilden, som ska lära dom vad som är okej och inte.
Rexx är just nu i en sådan fas att han lyssnar lite när han känner för det. men det är bara att gilla läget. när han är klar med sina "faser", så kommer vi sätta igång med hårdträning.
nu hattar jag lite fram och tillbaka märker jag, men det får ni leva med =P Jag tror precis som Anna-Karin skriver, att man får se till hur djuren beter sig, och till en viss del anpassa sig efter det, som till exempel när man hävdar dominans. När Rexx går över gränsen, så får han veta det, då hamnar han på rygg, med en arg Micke över sig som blänger in i ögonen på honom. Och det handlar inte om att jag misshandlar honom, utan att jag ställer mig över honom för att visa att jag är starkare, här har du ingen chans, och det vet han, och han ger sig och blir underkastad. En hund som är den dominanta i familjen, kan du inte göra någonting med, förens du har tagit över rollen som den dominanta, eftersom den gör precis som den själv vill.
I min värld låter detta väldigt logiskt, och fungerar toppen. men eftersom det finns lika många syner på uppfostran och attityd mot djuren som det finns folk, så finns det ju inget som säger att just som jag gör, är det bästa, eller det "rätta".
Det som är rätt för Rexx, kanske inte alls är rätt för Nitis, och vice versa
Alltså, som jag redan sagt, att jag inte träffat Anna-Karins hundar var ett konstaterande! Det var ingen kritik vare sig mot henne, hennes hundar eller mot att jag inte träffat dem! Det var enbart en parentes att jag faktiskt inte kan uttala mig om dem eftersom jag inte vet hur de är! Det låg ingen som helst värdering i det så lämna det nu. ;)
Jag tvivlar inte en sekund på att Anna-Karin är mycket kompetent när det gäller hunduppfostran och dessutom har tonvis med erfarenhet, definitivt långt mer än mig. Sedan tror jag som jag redan nämnde att vi tänker och agerar någorlunda lika, vi bara pratar olika om det. Det är så himla lätt att det blir missförstånd när man skriver såhär, särskilt när man som jag är en besserwisser som gillar att diskutera, provocera och har svårt att uttrycka sig diplomatiskt. ;)
Men det är just det jag menar, att man måste vara försiktig eller extremt tydlig med hur man uttrycker sig. Vare sig dominans eller ledarskap är några starka/laddade ord för mig och jag strävar självklart efter att vara en bra och stark ledare för min hund. Men detta är ett öppet forum och det är inte bara vi som skriver här som läser. Och jag ser och läser överallt om människor som hela tiden får höra "ledarskap, ledarskap, ledarskap" och "dominans, dominans, dominans" men som aldrig fått förklarat för sig vad som menas med det egentligen. Ok, det kanske är de som är dumma i huvudet som inte tar reda på det, men det hjälper ju inte hundarna.
Jag är definitivt ingen gullegull-ägare om det framstår så, jag kan snarare vara för sträng ibland och erkänner (mycket ovilligt) att min hund inte litar på mig till 100% eftersom jag ibland är för hård. För att klargöra så var min första kommentar om nafsandet skämtsamt menad (därav smileyn), Nitis nafsar inte "hela tiden" men det händer som sagt ibland när han är uppspelt eller övertrött. Jag menade dock aldrig att det är okej för hunden att tugga på en, bara att jag inte håller med om att det handlar om trots. Jag brukar också jämföra med barn. Precis som ett barn (som han ju fortfarande är) blir han jobbig när han är trött, hungrig eller understimulerad. Ser ingen poäng i att banna vare sig honom eller barnet då men jag erkänner att tålamodet inte alltid håller med. Jag hade faktiskt massor av hjälp av min hund/djurerfarenhet när jag jobbade på dagis, och har massor av hjälp av min dagiserfarenhet när jag håller på med hundar. :)
Självklart ska man alltid försöka kommunicera på det sätt hunden förstår bäst, men lika viktigt som det är att komma ihåg att hunden inte är människa tycker jag att det är att komma ihåg att människan aldrig kan bli en hund. Jaja, snurrigt igen...
Ok, du ville ha en kommentar om Cesar. Det verkar som hundvärlden är uppdelad i älska-Cesar och hata-Cesar, jag tillhör ingen av dem utan anser att han har sina styrkor och sina svagheter. De som ogillar honom baserar det oftast på såna saker som att han tycker att man ska motionera små valpar, att han brukar använda elhalsband, att han kör på total underkastelse inte samarbete, samt att det är väldigt mycket "quick fix" över det hela och såklart att hela alltet är väldigt kommersiellt. Han har ju även sitt eget-lanserade halsband som han alltid använder och rekommenderar vilket enbart går ut på att göra hunden undergiven genom smärta (trycker på nerver som orsakar huvudvärk, illamående m.m.). Att programmet sedan är så besatt av att han ska vara den magiska hundviskaren att de klipper bort allt där han t.ex. ger hunden godis eller beröm är ju enbart löjligt.
Han ÄR bra på att läsa hundar, definitivt, han är fenomenal i sin säkerhet och stabilitet och jag beundrar honom för att han vågar stå för att det ALLTID är ägarens fel. Dessutom är han snygg. *fniss* ;) Meen... problemet är att de allra flesta INTE har hans klarsynthet och inte kan läsa hundar som han kan. Och då ser man folk med supersnälla hundar som går omkring och sparkar till dem varje steg de tar och "pssh"-ar hit och dit, sätter halsbandet bakom öronen m.m för "det har jag sett på Cesar". Det är liksom alltid problemet när något funkar och folk försöker apa efter men inte förstår hur eller varför egentligen.
Att slänga hunden på rygg är en sån där sak som kan diskuteras i all evighet... För att det öht ska ha den önskade effekten måste man verkligen kunna läsa hunden exakt och förstå precis vad dess signaler betyder. Annars får man bara en hund som endera blir mer dominant eftersom man inte fullföljde, eller en hund som förgäves visar underkastelse och blir förvirrad och tappar tillit till "ledaren". Jag använder inte den metoden eftersom jag 1. inte sett det nödvändigt hittills, 2. inte anser mig tillräckligt kompetent att utföra det på rätt sätt. Visst kan jag lägga ner min hund på rygg men då i hanteringssyfte på samma sätt som hålla i tassar, titta i munnen, lyfta honom etc, inte några alfarullningar.
Som du säger Michael, det finns tusentals olika synsätt och metoder och man blir lätt galen i sina försök att hitta det bästa. Det enda man kan göra är att gå på det som känns rätt, tänka kritiskt och alltid försöka lära sig så mycket som möjligt. :)
Jag hoppas att ni alla och era hundar haft och har en underbar jul. Nitis fick dela ut julklapparna, gissa om han var stolt! :)
jag har kanske missat något avsnitt med cesar, men jag har aldrig hört talas om att han har använt, eller att någon han har kommit till, har använt elhalsband, så antingen så har jag missat just det, eller så vette sjutton vart det är taget ifrån, att han skulle förespråka elhalsband. snarare tvärt om, att han säger att elhalsband inte är bra. samma sak med det där halsbandet som har taggar innåt, där säger han i stället att om ägaren känner sig mest bekväm med det, så får dom väl använda det. ang. sitt egna halsband, kan jag inte säga något om, eftersom jag inte har sett det, bara hört talas om det.
och vad det gäller att sätta hunden på plats, så är jag övertygad om att det är viktigt att göra det från början. När Rexx är fullvuxen, så har han kapaciteten och den fysiska möjligheten att klippa mig så det står härliga till. men om jag har visat under resans gång, att det inte är någon idé att ens försöka, så kommer han inte att göra det.
Det var fakiskt något som en kollega till mig berättade, som själv har 3 STORA rottisar (tjänstehundar), som han har örn-pli på, dom lyder hans minsta vink. Han berättade just vad jag skrev, om en annan tidigare kollega till honom, där hans privata hund gick emot ägaren och skadade honom rejält. och det är definitivt inget jag vill ska hända, varken mig eller min familj, eller alla er andra. lite som ändamålet helgar medlen (i rimlig mån, för att vara lite diplomatisk och politiskt korrekt) =P men fortfarande så är det ju så att Ditten funkar för mig, Datten funkar för dig Smilla, och Drutten funkar för Anna-Karin och så vidare.
Nu till något annat. Julen är över, och har varit trevlig för oss =) men nu nalkas hundarnas helvete...nyår! nog för att jag har försökt vänja Rexx vid höga och plötsliga läten, pistolskott som exempel, men vi får se hur det går på onsdag natt...
Då har du inte kollat tillräckligt noga Michael ;) det är rätt ofta han använder elhalsband. Det första jag kommer på nu på rak arm är avsnittet där han ska få den lilla (är det en jack russel?) att åka motorcykel. Hinner inte leta fram något på youtube eller hans sida nu. Även avsnittet som visades för ett tag sedan med pitbullen som han tog med till sitt center. Han brukar ofta sätta en scarf runt halsen så det inte ska synas. Även ett flertal hundar i hans flock har alltid elhalsband på. Har även för mig att det står i början av avsnitten att det kan förekomma metoder som inte är förenliga med svensk lag.
Om hunden går emot sin ägare och skadar den så tror jag DEFINITIVT att det handlar om brist på förtroende, INTE brist på dominans. VARFÖR skulle hunden skada sin ägare om det är hunden som är ledare??! Om vi ska prata naturligt beteende så har jag då aldrig sett den dominanta i en hund- eller vargflock hoppa på en medlem av flocken! Utan att ha en aning om händelsen så gissar jag att det handlar om en förvirrad, osäker hund som inte litade på sin ägare. Brist på ledarskap (konsekvens, bestämdhet, trygghet) absolut, men knappast för att han inte "satt honom på plats". Om jag ska vara lite elak så tror jag snarare att den ägaren slängt hunden på rygg några gånger för mycket... ;)
Det är brist på förtroende och riktig dominans.Hunden kan absolut skada sin ägare om det är den som är dominant.Det har du fått om bakfoten Smilla.Många skador på ägare sker ju om hunden har ledarrollen speciellt osäkra ledarroller(jag har sett massor),sedan beror det ju på hur hunden är, vissa är ju mkt tålmodigare än andra och vissa har bättre kärleksfull kontakt med sin ägare.Ofta händer det ju när ägaren gör något som den kanske inte gjort förut o.s.v. som inte hunden gillar.Och om vi ska prata naturligt beteende så händer det då och då att den dominanta ger sig på en utmanande medlem men det är ofta bara en liten tillrättavisning då de i en varg och hundflock håller ihop och inte vill ha en skadad medlem. De utför dominanta ritualer och flockmedlemmarna har ju sådan respekt att de kryper.Är det däremot en flock som inte lever tillsammans jämt så förekommer det rätt ofta bråk speciellt när människor är inblandade som kanske inte alltid agerar rätt.De har svårare att få ordning och om vem som ska bestämma som på ett hunddagis t.e.x där jag har jobbat. Vissa hundgårdshundar har inte heller alltid så bra kontakt med sin ägare och jag vet en kvinna som blev ihjälbiten av sina newfounlandshundar i hundgården.Vem vet hur ofta hon var där och utförde dominanta ritualer o.s.v.
Denne kille som Michael talade om kanske inte hade ett bra ledarskap från grunden utan jamsade lite med hunden som valp eller inte hade den som valp och då en rottweilerhane som kanske är dominant av naturen kan bli livsfarlig om man inte har pli.
Vet ett annat fall som visades på tv. där de fick avliva rottisen p.g.a för slapphänt vid fostran som valp.
Det kanske hade gått bra då rottisen lydde denne kille som Michael talade om någorlunda och inte var så jobbig som unghund.Han kanske (då hundar gärna fejkar ibland)trodde att han hade ledarskapet över hunden.När då denne kille i en situation längre fram skulle säga till hunden ordentligt så accepterade inte hunden detta då han tyckte han var den dominanta och vägrade ge sig+att han givetvis inte litade på ägaren som helt plötsligt kanske skulle vara dominant och gjorde då kanske på fel sätt.Jag vet ju inget om vad som hände med killen och rottisen, spekulerar bara.En undergiven hund blir inte agressiv och anfaller om den slängs på rygg några gånger förmkt på ett bra sätt och att den som gjort det följföljt handlingen,hunden visar bara underkastelse då och slappnar av.Undergivna hundar och vargar slänger sig själva på rygg ibland i förebyggande syfte,även kryper när någon dominant visar dominans el.liknande.Har då killen med rottisen inte följföljt och slängt rottisen på fel sätt så kan han ha slängt han några gånger förmkt på det sättet så att rottisen bara blivit starkare och starkare och tillslut fått nog ,då har han gjort fel om det var det du menade Smilla?
Enligt mig så har han alltså INTE satt hunden på plats och kanske inte haft det som krävs för ett bra ledarskap.
Dumt skrivet att hundar fejkar ibland,jag menar mer att alla inte riktigt inte kan läsa HELA hunden och då kan det för dem se ut som om hunden är undergiven trots att den inte är det o.s.v. svårt att skriva så allt ska bli rätt,ibland glömmer man viktig information.
Oj! det var ett tag sedan sist jag var inne och tittade, men här verkar diskussionen ha kommit igång!
Spännande läsning ang ledarskap osv. ett ämne även jag och Zofia upptas av dagligen.
Även Moses kan få lust på naffsande och likn uppspelta beteenden. Vi har kommit tillrätta med det med att visa "dominans" och med det handlar det om att utstråla den där polisuttrycket ni vet "hur var det här då?" så fixar det oftast till sig. Har (för att nämna the whisperer) lärt mycket av Cesar ang hur mycket som kommer av ens utstrålning så man kan minska ner på verbalt babbel en aning.
Ni gör säkert allt detta men ett par grejer vi gör för att hålla rangordningen:
-alltid vänta till varsågod vid matskålen och vid dörrar.
-aldrig tolerera drag i kopplet.
-Vi bestämmer när han får leka med andra hundar.
-vänta i hallen när det kommer gäster och hälsa först när vi säger varsågod.
Alla dessa saker är inte lätta att vara konsekventa med, är ju lätt när nån annan hund kommer att de står och drar mot varandra och den andra ägaren säger "Oh, så fin han är de kan väl få hälsa hur gammal är han min är si och så är det en tik?". Då tuffar jag till mig och han får sitta medan vi pratar först om de ska få hälsa, eller så försöker vi avleda honom och gå därifrån.
Låter det som om vi är stränga? Vi gullar och berömmer också hela tiden, han är ju vår lilla ängel men en grund av lydnad upplever vi gör honom tryggare och gladare.
Ibland har vi tappat modet och har tydligt sett hur han då kliver fram för att ta rodret och stressat upp sig över det.
Om han är i trotsåldern eller inte har vi inte brytt oss så mycket om, träningen skall väl fortgå konsekvent ändå, eller hur?
Våra "problem" som vi fortfarande jobbar med är just koppelträningen men också föga oväntat inkallning och hörsamhet kring andra hundar, vilket vi räknar med tar ytterligare tid innan det är helt på plats.
Vi har ibland tyckt att det har varit tufft, han har en mycket stark vilja den lille, men vi är nu i en bra period där vi tror på en positiv utveckling och hans hörsamhet har börjat komma tillbaka om än inte helt tillbaka till toppnoteringen för ett par månader sedan.
Ha en toppenfortsättning, och fortsätt gärna med de hetsiga debatterna!
Sebastian
Hej! Vad kul att ni är här igen! :) Och kul att ni hoppar in i diskussionen (kanske lite olyckligt att den blev i just det här inlägget, hoppas vi inte skrämt bort stackars Björn!)
Ni verkar förhålla er till Moses ungefär som jag gör till Nitis. Jag hoppas att ingen läst in att jag anser att lydnad på något sätt är negativt?! Jag tycker definitivt INTE att man ska hålla på och gulla med hunden hela tiden, det värsta jag vet är folk som inte är bestämda och konsekventa. Jag har bara lite svårt för attityden att hundar är monster som kommer ta över och regera ditt hem och ditt liv om du inte slänger ned den på rygg med jämna mellanrum och "sätter den på plats" i förebyggande syfte. (Har även svårt för ständiga hänvisningar till vargen, hunden är en hund, inte en varg. Det verkar inte helt osannolikt att tiotusentals års selektiv avel för att skapa ett djur som lyder, följer och underkastar sig människan skulle ha lyckats på åtminstone några punkter.) Sedan tror jag fortfarande att vi som har skrivit här egentligen har någorlunda lika syn på det hela, vi pratar bara helt olika om det.
Det där med "babbel" tycker jag är en mycket bra poäng. Jag pratar väldigt lite med min hund, i stort sett bara när jag ger kommandon eller berömmer honom (visst, det klart det blir lite gulligt småprat när man gosar men jag går inte omkring och pratar med honom hela tiden). Detta har inte varit någon medveten strategi utan bara en del av mitt sätt, men det har haft stor effekt på lyhördheten! Jag hinner knappt öppna munnen så har jag hans uppmärksamhet, han vet att mattes röst så gott som alltid innebär något skojigt eller spännande. Detta värderar jag oerhört! Om han t.ex. får för sig att skutta iväg efter en bil eller en fågel så räcker det med en harkling för att han ska tvärstanna eller vända.
Inkallning verkar vara en komplicerad grej. Jag har inte haft några problem med Nitis... ÄN! Men i den här åldern räknar jag inte med att han "kan" någonting säkert, det är ju så mycket som händer både i kroppen och i huvudet. Något som jag tycker verkar fungera bra är att ha mer än en inkallning. Det kanske låter förvirrande men det ÄR så lätt att man slöropar och hunden lär sig att det inte är så noga. "Kom" är ett sånt där ord som alla använder, "kom får jag klappa dig" etc, därför har jag det som vardagsinkallning, eller kravlös inkallning eller vad man ska kalla det, det är mer en inbjudan, han behöver inte komma. "Hit" är allvar, då SKA han komma, men det använder jag så sällan som möjligt, enbart när jag är säker på att han kommer komma och när han kommer blir det alltid korv eller någon annan jackpot. Än så länge sitter det som berget, men som sagt, ordet är "än"... ;) Även "Nitis" kommer han på men egentligen använder jag det för att få uppmärksamhet innan jag ber honom om något. "Ska du ha mat" funkar annars också alltid haha.
Eftersom Cesar nämnts igen tänkte jag fråga om någon läst hans bok? Jag fick "Cesar och hans hundar" i julklapp (vet inte om han skrivit flera) och har läst ungefär en tredjedel. Mycket intressant läsning faktiskt, både om hundar, hans liv, hur hans kvinnosyn förändrats m.m. Jag är som sagt varken för eller emot Cesar, har lite svårt att förstå det tänket som finns inom hundvärlden också, känns lite G. W. Bush, "you're either with us or against us". Cesar är superb när det gäller just utstrålning, energi och kommunikation, det nästan mest imponerande är ju hur han lyckas förmedla till människorna vad de gör för fel. Sen finns det andra grejer som är mindre imponerande... men även där får man ju ha i åtanke att han är en produkt av samhället som alla andra. De HAR en annorlunda syn på hundar i USA än vi har här, bara en sådan grundläggande sak som att hundar behöver motion har verkligen gått majoriteten obemärkt förbi, stackel och el är vardagsmat osv. Det som jag tycker är jobbigt och synd är dock "CM-effekten", när alla möjliga idioter plötsligt springer omkring och sparkar på sina hundar, slänger ner dem fast de är livrädda osv, för "så gör Cesar" utan minsta tanke på att deras världens snällaste vovve inte går att jämföra med ett "red zone case". Men man kan ju inte beskylla Cesar för att folk tar till metoder de inte förstår vare sig hur eller varför de ska användas eller vad det är meningen att de ska åstadkomma.
Hej Smilla!
Roligt att det går så bra för dig med inkallningen, funkar det lika bra när du är i en park med lösa hundar? Då är jag avundsjuk! Som sagt funkar mycket för oss men det blir liksom som att allt upphör att gälla när andra hundar kommer och lockar. Tror vi lät honom umgås för mycket i början (vi ville ju socialisera honom så han skulle vara naturlig med andra hundar), vilket kan ha lett till att han tror sig ha rätt att hälsa på alla.
Håller med dig om Cesar, gillar honom men tycker det är synd att det alltid handlar om dessa "red zone cases" vilket just som du säger leder till att många använder hans metoder fel. Moses gav vi en del "alfarullningar" i början för att vis vem som bestämmer men det var ju puckat eftersom en osäker valp bara blir osäkrare och eftersom han är en liten tuffing framkallade det bara ett "krokodilbeteende" som vi brukar kalla det när han rullar med ögonen sådär galet och gapar med käften. Typisk Cesarpåverkan som han dock är helt oskyldig till, stackars människa.
Som sagt arbetar vi nu mer med utstrålning och beröm, men när det behvövs sägas till på skarpen tar vi honom i kinderna och tittar honom bestämt i ögonen. Det är oerhört jobbigt för en hund att tvingas till ögonkontakt men han blir inte trängd på samma sätt som om han trycks ner på marken med husse böjd över. Nu är ögonen på samma nivå och han verkar förstå bättre. Han försöker då rycka bort huvudet men jag håller kvar tills han "ger upp" och slickar mig.
Upplever att denna taktik leder till en mycket bättre kommunikation än att trycka ner eftersom den är långsamt bestämd och lugn, just den energi som en valp förväntar sig av sin ledare.
Ska tillägga att det mycket sällan behövs men det händer.
Kram på er!
Sebastian
Ert första innlägg blev jag helt jätteglad av kunde inte skrivit bättre själv!!!Ni kommer defenitivt att ha en superhund om ni fortsätter så.Träningen ska ju absolut vara konsekvent i villken period hunden än är i och mkt modigt att stå på er trots alla som vill hälsa o.s.v fortsätt så för det är ju eran hunds hälsa,lydnad och tillit som kommer först.=fantastiskt bra!!!
Har inte alltid själv varit så duktig på det och det är ju skam!!
Ni andra gör säkert lika bra men man måste ju berömma när man hör någon som e duktig
Håller absolut med dig Smilla i många grejor men ibland så fastnar jag på något som jag måste komentera som t.e.x:För det första så skulle jag vilja veta VEM som har attityden att hundar är monster som kommer ta över och regera ditt hem och ditt liv om du inte slänger ner den på rygg med jämna mellanrum och sätter dem på plats i förebyggande syfte?????????
Du har också svårt till ständiga hänvisningar till vargen varför tror du dessa ständiga hänvisningar kommer??????????
Kan det vara så att de har samma språk????Varför tror du att hundar och vargar parar sig,jag tror att det beror på att de har samma språk och tycker att de är samma på sätt o vis vad tror du?
Visst är en hund en hund men en tam varg som en tam hund ,vargen underkastar sig också människan sedan har vi ju det med aveln som du säger och att vi har avlat utseende och lydnad,skällande o.s.v men ändå är språket samma.
Den mjukametoden läraren Anders Hallberg hänvisar mkt till vargen och har forskat så mkt.Ser att ni Sebastian och Sofia utövar hans metod med att hålla i kinderna på hunden och titta den i ögonen.Eller var det mig ni lyssnat på efter tel.samtal.?
Det är ju jätte bra att det funkar för er då ni förmodligen som ni skrev inte lyckades så bra med att vända ner honom.
Nervändningen ska ju också vara långsam,bestämd och lugn(i bland kan vändningen vara snabb men lugnet som valpen förväntar av sin ledare ska ju finnas där).Skillnaden är att hunden ligger ner, för hundens del så är det lika jobbigt att ha denna ögonkontakt och bli fast hållen i kinderna.Ibland måste man lägga hunden ner för det är inte alltid så lätt att hålla i kinderna på en stark bråkstake.Dessutom så kan jag tycka nedläggning är mildare då man inte BEHÖVER ha ögonkontakt
(först har man ögonkontakt men sedan om hunden väljer att ge sig låt den vända på huvudet,naturligare kan det inte vara,ni har väl sätt hundar mot varann och hur mamman gör mot valpen.Man måste lära av hunden el.vargen för att göra det naturligaste för hunden.Som du skrev Smilla att man får inte glömma att hunden inte är en människa så får man inte heller glömma att vi inte är en hund.visst är vi inte en hund men hunden kan ju som sagt inte människospråket men vi människor har ju den förmågan att kunna apa efter och då tycker jag att det är vår skyldighet att försöka göra det lättare för det djuret vi lever med genom att lära oss dess språk när vi KAN det) Man BEHÖVER inte hålla i hunden när den ligger ner ,givetvis håller man när den försöker gå upp men sedan slappnar man av och följföljer och t.e.x både Wapi o Alo somnade i min famn för de litade såååå på mig.En Alfarullning som ni kallar det ska ju skapa trygghet.De flesta hundar tycker ju att ögonkontakt är det värsta av allt och då vill jag ju inte utsätta vissa för det.Det naturliga för hunden är ju att titta bort och vända huvudet men i kindmetoden så tvingar man hunden till något den försöker undvika.Tillskillnad då från att ligga och få vända bort sitt tryne.Men det är ju väldigt bra av er att hitta en metod där ni känner att ni har kontroll och att det funkar för hunden för det är ju det viktiga.
Det är ju liknande metod som jag skrev ovan.att ta tag i hunden
och håll tills den slutar men man MÅSTE inte ha ögonkontakt om den väljer att vända bort,villken hund tvingar sin motståndare att titta den i ögonen???Där emot tvingar de varann att ligga kvar tills den tillåts gå upp. Vissa hundar tycker det är så jobbigt och kan bråka vidare bara för att det är sååå jobbigt med ögonkontakten och de försöker förgäves bli kvitt den.
Det är ju så svårt att skriva här man missar ju mkt ibland,bara för att ens eget huvud är fyllt med info.så tänker man inte på så mkt att andra kanske absolut inte vet om de andra sakerna.Det är ju väldigt viktigt när man ska lära ut,som en jag tänkte börja på istruktörs kurs hos sa att när det gäller hundrana så verkar du kunna mkt men sedan att på bästa sätt formulera och lära ut till människor och inte vara för jamsig o.s.v är ju inte min starka sida.
Vill också tillägga att jag VÄLDIGT sällan slänger någon på rygg.Eyota har jag ALDRIG behövt göra det med,men jag var ju med från början så hon har ju känt min energi.Precis som ni skrev så kommer man låååångt med rätt energi.Du Smilla måste ha en stark energi som har hästar.Hästar är ju stora starka djur och med fel energi kan det gå åt H#¤&/%.
har två bråkiga hingstar själv som ni alla nog vet och de är inte så små som de ser ut.Drog omkull och skrämde grannen stora starka karln.
Sebastian, vi bor mitt ute i skogen, det finns inga parker här, hihi. ;) Men även när grannens hundar är lösa, det springer älgar eller rådjur eller åker skotrar (hans favoritobjekt att jaga), eller när vi är in till stan, så lyssnar han... som sagt, än så länge. ;) Jag tror att det varit en fördel med att bo såhär (i allt annat avundas jag er som bor i stan), vi har liksom obegränsade möjligheter att träna ostört och lära in att "hit" verkligen är det roligaste som finns, bor man i stan blir det ju nästan alltid "på allvar". Jag försöker dock som sagt snåla på inkallningen, om det inte är viktigt att han kommer till mig utan det räcker med att avbryta det han håller på med så brukar jag köra med "stopp" eller "hey" (med resultat att folk tror att man står och skriker "hej" till sin hund, :P jag har bott utomlands för länge...)
Det där med energi/utstrålning är så himla viktigt... jag har hållt på med hästar i hela mitt liv (hundar i mindre utsträckning) samt jobbat med barn och där har jag alltid tänkt på det som att vissa saker är "självklara", men den där självklarheten är samma som energi egentligen. Vissa förstår inte hur man kan lasta en häst ensam och klarar därmed inte av att lasta hästen ensam, för andra är det självklart att man kan lasta en häst ensam och lastar alltid hästen ensam. Vissa är oroliga över att låta deras barn sova ensamt på natten - barnet somnar inte; för andra är det självklart att barnet sover ensamt - barnet sover. Här märker jag så himla tydligt med Nitis och min pappa. Pappa förstår inte att en hund kan sitta kvar fast han går ut genom dörren, resultaten är att hunden sticker alltid ut genom dörren, trots att han försöker få honom att stanna. För mig är det självklart att hunden inte går ut utan tillåtelse, alltså sitter han som ett ljus tills han får ett ok. Problemet med självklarheten/energin är ju just att det är svårt att förmedla att något är självklart om man själv inte känner så. :) Sen så är ju jag (som säkert många andra) så att det kan vara hur självklart som helst och allt funkar finfint i vanliga fall men när det kommer en stor jävla lastbil på vägen och hunden får för sig att den vore kul att leka med så känns det inte längre så självklart att han kommer lyssna och man får inte ens till sitt fina klockrena stoppkommando utan står där plötsligt och "ööhhh, Nitis... uhm... nej... hörru... kom... uhh.." Som vanligt är det människan och inte hunden som felar. :)
För att svara Anna-Karin: "så skulle jag vilja veta VEM som har attityden att hundar är monster som kommer ta över och regera ditt hem och ditt liv om du inte slänger ner den på rygg med jämna mellanrum och sätter dem på plats i förebyggande syfte?????????"
Det är en ironiserad generell attityd som jag tycker florerar inom vissa kretsar i hundvärlden och vars andemening återfinns i t.ex. Michaels resonemang samt till viss del i ditt.
"Visst är en hund en hund men en tam varg som en tam hund,vargen underkastar sig också människan sedan har vi ju det med aveln som du säger och att vi har avlat utseende och lydnad,skällande o.s.v men ändå är språket samma."
Så vitt jag vet har alla försök att tämja och dressera vargar misslyckats, och alla experiment med att blanda in varg för att skapa en ny ras har resulterat i hundar som är alldeles för skygga och icke samarbetsvilliga. Trodde även att en anledning till att hundar ofta blir dödade av varg är just att de INTE förstår varandras språk? Men jag är inte alls särskilt insatt i detta, kan vara så att jag missat något.
Hundar är dock SUPERBA på att läsa människors språk. Läste senast en forskningsrapport där de jämfört just vargar och hundar. Även hundvalpar som aldrig sett människor kunde förstå människans kroppsspråk, t.ex. när hon med handen visar åt vilket håll hunden ska gå, vargen däremot fattar ingenting. Självklart ska man vara så tydlig som möjlig och använda signaler som hunden så enkelt som möjligt kan förstå, men som sagt, den är faktiskt genom naturligt urval och selektiv avel ett djur som faktiskt tillkommit just för att förstå och följa människan. Vi kommer aldrig lyckas förstå hundens språk lika bra som den förstår oss, och jag tror att vi är lika dåliga på att härma hundens språk som den är på att tala. Jag menar, det blir missförstånd mellan olika hundraser för att de har olika öron, olika svans, olikt mycket päls i ansiktet - hur ska då en annan art som inte har någon svans, inga rörliga öron och en helt annan mun kunna uttrycka sig korrekt?! Men nu bara svamlar jag, jag vet... ;)
Jag skrev inte alls om att DRESSERA
vargar utan att både de och hundar underkastar sig människan om de är tama.Det där med att lära vargar som hundar har jag också sett studier som misslyckats,men nu skrev jag ju om dominans o.s.v.inte om lydnad.
Vet också att de dödar hundar men de DÖDAR JU ANDRA VARGAR som kommer in på deras revir också.
Jag menar att de parar sig och att hundar och vargar som känner varann går utmärkt ihop,har sett en djurgård där de har lösa vargar och hundar tillsammans.
Har inte heller skrivit NÅGOT om hybrider och vet att de är skygga men språket är samma( de lever utmärkt med andra hundar,vet en tjej som har flera hybrider och rottweiler tillsammans).
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om hybrider men hitills tycker jag att det är fel,att då svenska kennelklubben godkänt varghybrider som ras men inte vit schäfer tycker jag e skam.
Du menar alltså att Anders Hallgren och andra många duktiga hundmänniskor har FEL med att ta efter hur vargar lever o.s.v.Även Jan Fennell som baserat hela sitt mjuka ledarskap av vargar o poängterar hur viktigt det ÄR med dessa dominanta ritualer o.s.v.
Om då hundar läser människor SUPER bra varför får du då inte Nitis att sluta naffsa?som du har skrivit så många gånger.Har även sett i en av dina filmer(vet att det var på skoj) när han nafsar och biter på dig,såg ut som att han tyckte det var riktigt kul.
Jag har ju ALDRIG påstått att man kan uttrycka sig korrekt men man KAN lära sig så att de bättre ska förstå.När du skriver såhär så låter det nästan som att du är emot att lära hundens språk.
Det där med svansar och olika öron är ju människans påfund som hunden får lida för.
Och att till VISS DEL sätta mig , och vars andemening återfinns i Michaels resonemang till att hundar e monster som måste ner på rygg med jämna mellanrum känns ju inte så kul.
Du har ju skrivit att du inte är en gulligull ägare och kan ibland vara för STRÄNG så inte Nitis har 100% förtroende för dig för du är för HÅRD.Du har ju skrivit så himla mkt om att allt handlar mer om förtroende och jag tycker absolut INTE man ska var för HÅRD då blir hunden ofta också det.
Jag är aldrig för HÅRD mot mina hundar,det är orätt tycker jag.
Jag har alltså aldrig skrivit att man ska lägga omkull hundar hit o dit och som jag skrev så har det aldrig behövts på Eyota men på hundar som redan har fått för sig saker KAN det behövas men som jag har skrivit så många gånger så måste det göras rätt och följföljas så hunden slappnar av och ev.somnar, det ÄR förtroende.
Nu kommer jag säkert upprepa vad som redan har skrivits, men saken är den, att jag har läst någonstans, någon gång, att ALLA hundraser, härstammar ifrån vargsläktet, på ett eller annat vis (men har jag fel så har jag). Där emot så är jag väldigt faschinerad av vargar, då jag tycker att dom är väldigt ståtliga och majestätiska. Jag är nog benägen att hålla med Anna-Karin om kommunikationen mellan hundar och vargar, men skulle nog (med min lekamannakunskap) vilja göra jämförelsen mellan våra olika språk, exempelvis svenska och norska, same same, but different.
Sen vet jag inte om jag har missförstått er, eller om ni har missförstått mig, vad gäller synen på hundar. Jag har aldrig någonsin sett hundar som "monster" eller dyl. Där emot så är jag noga med att hundar är hundar, och inte människor (eller kloakmonster ifrån den blå lagunen). När Rexx gör bra ifrån sig, får han omedelbart beröm, kel och gos (och ofta lite godis), precis som han får banning när han gör något dumt, då jag ger honom vad jag anser lämpligt "straff" för det begångna "brottet" (ursäkta mina ordval, låter hårdare än vad det är, men jag är övertygad att ni förstår vad jag menar).
Rexx visar redan nu starka tendenser till att var väldigt dominant och svartsjuk, det är ofta han försöker "ta plats på tronen", vilket inte tollereras, eftersom jag är helt övertygad att om så sker, så kan det bli farligt sen när han blir vuxen, speciellt nu när vi väntar tillökning i familjen. Som sagt, Rexx är absolut utan tvekan en familjemedlem med allt vad det innebär, jag går genom eld och vatten för honom om det ska vara så, men fortfarande så är han en hund, d.v.s. han sitter inte vid matbortet och äter/tigger, finns det ingen plats i soffan, så åker han ner och så vidare (bara som exempel).
Jag är en person som tycker att diciplin och lojalitet är helt underbart, visserligen är det två skilda saker, men ändå går dom hand i hand.
Absolut gör jag mina fel, jag är inte 100% konsekvent med allting nu när han är trotsig, utan har valt att självmant slappa med det, för att när det planar ut, börja med hårdträning.
Anna-Karin, som du skrev om att hålla hunden i kinderna, och stirra in i ögonen på den, det har jag faktiskt inte prövat, där emot bara att stirra in i ögonen på honom, vilket får ganska snabbt effekt. Och jag tycker att det nästan låter som lite insinueringar om att jag är för brutal eller hård mot Rexx, men så är inte fallet (anser jag). När han blir tillrättavisad, med ett "fy-finger" framför ansiktet, med ett tillhörande "fyyyyy dig", så vill han gärna dryga sig och nafsa efter fingret (inte för att leka, utan för att moppsa upp sig. I sådana lägen har han åkt på rygg, och jag har ställt mig på alla fyra över honom, stirrat in i ögonen och morrat. Vilket har gett effekt, då han inte längre/väldigt sällan håller på på det viset. Hur trotsig han än är, så vet han vem som är chefen i huset nu, och det räcker oftast med att jag spänner blicken i honom på avstånd, så ger han upp.
sen vad gäller el-halsbanden som det snackades om att cesar använder, där får jag backa tillbaka och erkänna mig överbevisad. såg ett avsnitt som jag laddade ner, där han använde det. Jag ska inte debattera hurvida det är rätt eller fel att använda det, men som i det fallet (en hund som bet i däck som var i rullning), så håller jag med cesar, att om det gäller att rädda hundens liv, genom att ge den en vibrering lik vibratorn i mobiltelefonen, så är det helt klart värt det. men jag antar att det är situationsbetingat. nåväl...
nu har jag precis kommit hem ifrån ett härligt 18-timmars arbetspass + halvtimmes promenad, så ska försöka få lite sömn i ögonen innan vi (jag och rexx) ska ut och leka, det ligger ju ÅÅÅÅHHH så rolig snö här ;)
Det är jättekul att diskutera och få olika synvinklar och tankar, behöva rannsaka sig själv och analysera vad man verkligen säger och gör! Men jag tror inte vi kommer längre i denna diskussion, känns som att vi talar förbi varandra, missförstår varandra och går runt i cirklar. Det ÄR svårt att kommunicera i skrift och jag märker själv att jag inte alltid lyckas uttrycka mig på rätt sätt. Så trots att det är riktigt intressant väljer jag att lägga ner från min sida. :)
Hoppas att ni alla har det helt underbart, både två- och fyrbeningar. Här har det varit -30 grader i en vecka så vi försöker roa oss bäst vi kan inne, det är inte kul att vara utomhus någon längre stund. Men idag är det visst "bara" -20 så vi ska nog pälsa på oss och skutta runt i snön en stund nu. :)
Michael: "speciellt nu när vi väntar tillökning i familjen."
Är ni med barn?! Eller ska ni köpa en hamster? ;) Grattis!!!
Hoppas att du Michael förstod att JAG inte tyckte du tycker hundar e monster o.s.v jag tyckte bara det var fel av Smilla att blanda TILL VISS del in både dig o mig i hundar e monster grejen men skrev kanske oklart.
Tycker du verkar ha en sund syn på hundägarskapet och dess släkte med vargen o.s.v enligt mig själv.
Jag själv ställer ju inte mig på alla fyra och morrar och stirrar utan är tyst och lugn,tycker att man inte behöver ta i så men som du skrev så har det ju gett resultat och det är ett språk som hundar förstår om man gör rätt och det har ju du uppenbarligen gjort och följföljt eftersom det numera för det mesta räcker att titta på honom som du skrev.
Att hålla kvar i kinderna och titta i ögonen är alltså inget jag rekomenderar utan det är Anders Hallgren som brukar skriva om det men jag tycker att det är sundare för hunden att kunna vända på huvudet om den vill,visst har jag sagt att man kan ta tag o stirra men inte tvinga och hålla kvar om den vill vända på trynet. Men funkar det så är det ju bra.Som att det funkar för dig Michael att morra o.s.v.
Det finns ju många metoder som funkar om man följföljer,huvudsaken är ju att man inte överdriver,är elak eller plågar hunden,villket jag inte tror att någon av oss gör.
Vad gäller el halsbanden så har jag heller inte sett det men såg ett program med det och då var det liksom också i nöd för att lära hundar att undvika skallerormar.
Död eller en stöt???
Tycker det är helt fel med elhalsband om de används i annan situation som du Smilla tydligen har sett.Men Cesar såg då inte så bra till mods ut när halsbandet gav älskade Daddy en stöt.
Men Daddy gick rakt fram till skallerormsburen och efter stöten så vände han flera meter ifrån och behövde aldrig använda halsbandet mer än en gång av vad som framkom.
Enligt programmet så var det heller inte Cesar som hade hand om elhalsbanden utan fick själv lära sig av en expert då han hellre ville att hundarna skulle leva än att det skulle gå som det gick för hans väns hund som dog.
Död el. stöt så väljer jag ju stöt men finns det något bättre och snällare sätt att träna sådant som är livsfarligt så är det ju givetvis det allra bästa.
Ha ha ha ha ha tänkte precis just som du nu skrivit Smilla att:
Fasen jag tror nog att jag lägger ner detta för precis som du skriver så är det svårt att i skrift skriva precis och om man e trött o.s.v man kan disskutera i en evighet hi hi hi ......
Men jag känner ju att jag måste vara med och komentera så länge det fortsätter då jag e uppfödaren.....
jaha ja, då får väl jag också lägga ner, inte så produktivt att diskutera med sig själv =P men hur som haver, ska försöka ta lite fler bilder på rexx och lägga upp, för det var ju ett tag sedan.
Som jag skrev så disskuterar jag så länge det fortsätter.
Bara för att Smilla lägger ner så kan nån annan gärna disskutera något.Jag skulle dock gärna fortfarande vilja ha svar på VEM eller som nu då Smilla har ändrat till VISSA KRETSAR i hundvärlden som tycker hundar skall läggas ner hit o dit däribland utpekades ju jag TILL VISS del enligt dig Smilla?????Men får väl inget svar nu när du lagt ner=Synd.Är det ingen annan som vill skriva något om det här vad ni tycker om mina ideér o.s.v ???
Visst kan jag svara... Både du och Michael skriver att ni använder alfarullningar i uppfostringssyfte, alltså tillhör ni i mina ögon dem som "slänger ned hunden på rygg med jämna mellanrum". Sen att själva uttrycket var överdrivet och skrivet med ironi trodde jag var klart (men man ska hålla sig ifrån ironi i skrift), jag tror självklart inte att ni medvetet och ordagrant tänker att "hundar är monster som kommer..." etc. Att sätta hunden på plats i förebyggande syfte var det Michael som skrev om tidigare har jag för mig.
Jag anser inte att ni har FEL, även om det nog uppfattas så ;) det är som du säger Anna-Karin, så tydligt i ens eget huvud men man glömmer att inte alla andra ser allt som finns därinne hihi. Skillnaden är helt enkelt att vi har en annorlunda grundsyn på förhållandet människa-hund. Som skrivits tidigare, alla gör det de känner sig bekväma med och som funkar för dem, och eftersom både hundarna och vi har helt olika personligheter vore det mycket märkligt om samma skulle funka för alla.
Som jag sagt lägger jag inte hunden på rygg eftersom jag inte anser mig själv tillräckligt kompetent att göra det, det är så lätt att det blir fel och jag har sett massor av hundar som inte litar på sina ägare pga utav sådana metoder. Men sedan har Nitis har aldrig betett sig på ett sätt där det känts nödvändigt heller. Jag är jättenyfiken faktiskt, i vilka situationer lägger ni ner hunden?
Nu är jag visst inne i diskussionen igen. ;) Kom att tänka på att det nog spelar stor roll vilken bakgrund man har också. Jag är mest van jakthundar av olika slag, och de har ju en helt annan mentalitet. Självständiga till tusen, behöver mycket övertygelse för att tro att dina idéer är bättre än deras egna, och mycket tuffare i psyket än vad Nitis är. I jämförelse känns Nitis som ett litet fogligt lamm som följer varje steg jag tar och inte vill något hellre än vara mig till lags.
Alltså slänger jag ju inte hunden på rygg med JÄMNA mellanrum då t.e.x. som sagt Eyota aldrig har åkt omkull.Michael tror jag skrev när han brukar trycka ner honom om jag inte minns fel.Själv gör jag det om absolut inget annat funkar som me Alo när han
var på mina hanhundar och för att rädda honom från stryk ifrån dem
då de är jag som bestämmer vem
som får o inte får o.s.v och rädda mina hanhundar från en bissig rackare
då han inte svarade på något annat i den situationen så åkte han omkull men han sommnade ju som sagt i min famn och det behövde alldrig göras igen under de dagar han va hos mig.
Ett nedläggande förmig innebär ju att få förtroende och respekt,vet ju att många andra lägger ner hit o dit men de har nog gett sig på något som de inte klarar så bra ,som du skrev att du undviker det och det är ju klokt om du känner tvekan för det.
Förstår att du sätter mig till dem som slänger omkull för det GÖR jag om det behövs eftersom det är en grej hundar gör mot varann och förstår om de görs rätt och det är naturligt på rätt sätt,har ju kållat mamma Isis och mamma Lana.
Ha ha ha där drattade valparna ner mer än en gång tills de förstod att inte mopsa upp sig,de fick också under sträng beordring ligga ner tills de fick tillåtelse att gå upp.
Det kan bara bli lite orättvist om man sätter alla Alfarullare på samma ställe då vissa värkligen dänger hit o dit medans jag inte har gjort det på mina hundar på flera år om jag inte minns fel
p.g.a att de vet sin plats nu.Det räcker med att jag närmar mig om jag blir arg på något de hittat på,så slänger de sig själva ner och då lämnar jag dem ifred och berömmer när de kommer till mig och så förstod de grejen o.s.v.
Här hos oss på landet är det jakthundarna som är lite fega
har 3st olika grannar me jakthund
men man vet ju inte hur de
behandlar dem.
Jack däremot min Alaskanmalamute som också är en bra jakthund men jag använder ju inte honom till det.
Han e precis som du Smilla beskriver.Ehhh mina schäfrar är
också så men Jack är fogligare på ett sätt
medans schäfrarna e följsammare om ni hänger med.
Där har vi aveln och lydnaden då schäfern är en av världens mest
användbara hund.
Min lilla jaktterrier är mkt lättare att dressera än vitingarna
men han har defenitivt sina egna ideér
Bra att Nitis följer varje steg du tar för då kommer han ju finnas vid din sida istället för att jakthunden hade jagat iväg=älskar schäfrar.
Sedan så tror jag att Nitis hade skyddat dig bättre än en jakthund även om han jämförelsevis är ett fogligt litet lamm för när det
gäller då brukar schäfrar hugga in
tror mest att det är från hund till hund,som det finns fogligare schäfrar så finns det fogligare jakthundar så är det nog me alla raser och så beror det ju på vad de har varit me om o.s.v som me den jakthunden som vi skrämde men den sprang rakt in i flocken och nu kanske den har lärt sig en läxa.
Kände även en annan man med en jakthund som vägrade lämna hans sida,han kunde ju inte jaga me den.
Tänkte på nu när du Smilla frågar när jag brukar vända ner hundar så undar jag vad du gör när Nitis naffsar??? eller när du ska lära honom något han inte får?????
Vi hade ju en annorlunda grundsyn på förhållandet människa-hund skrev du???
Är intressant att höra din tanke
på fostran med tanke på det.
Vad jobbade föresten din
syster som ,då hon jobbade med hundar skrev du???
Ok, det klarnar lite när du skriver att du inte lagt ner dina hundar på flera år. Jag kan ha läst slarvigt för jag fick intrycket att det är något du använder lite då och då (inte i onödan men att det liksom är en vanlig korrigering för dig), men då har jag missuppfattat! :)
Att det är något som används EN gång i en allvarlig situation är inget jag säger något om. Däremot om man gör det om och om igen som korrigering på samma beteende, då har det ju tydligen inte haft den effekt man avsåg och är således totalt meningslöst. Hunden har i det fallet knappast förstått vad man ville och det är det jag menar leder till en osäker och förvirrad hund.
Självklart finns det helt olika karaktärer inom alla raser, men precis som du säger, schäfern är avlad för följsamhet och lydnad medan t.ex. jämthundar är avlade för att jobba självständigt och fatta egna beslut. Så jag fascineras varje dag över hur mycket man får "gratis" så att säga. När jag är i stallet lägger sig Nitis utanför och väntar på exakt samma ställe i upp till en timme, trots att jag aldrig lärt honom att han ska göra så. En jämthund hade varit borta inom 5 sek och sedan inte synts till på flera timmar. Så det är jättekul tycker jag, och självklart en anledning till att jag valde en sådan hund. :)
När Nitis nafsade när han var liten ignorerade jag det, om det inte funkade ignorerade jag mera, dvs gick därifrån. Numera nafsar han enbart när han är övertrött eller stressad, eller vid lek om han får. När han är trött/stressad ser jag ingen anledning att tjafsa med honom utan ser till att han kan lägga sig att sova en stund, är inte det möjligt så får han ett ben eller leksak och tugga på. Sist han var gnällig och nafsig var på nyår då det efter ett antal timmar blev lite väl mycket med okänt folk, en löptik och vaken alldeles för länge, då valde jag att ta bort honom från situation och binda fast honom i hallen för att han skulle få lite lugn och ro ett tag. När han sovit och tuggat ben (och tuggat av kopplet *host*) en timme var han lugn och gosig igen.
Vad jag gör när jag ska lära honom något han inte får är ju lite beroende på vad det handlar om. Han lyssnar rätt bra på "nej" eller bara en harkling, när hans långa näsa vill vara för nära matbordet har jag använt spruta vatten någon gång, tycker det är väldigt harmlöst och effektivt, men då måste man förstås vara förutseende och ha vattnet till hands. När det gäller saker som inte äta eller gå genom dörren så har jag inte lärt honom att man inte får göra så, utan jag har lärt honom att man sitter och väntar på varsågod... hmm, vet inte om det går att förstå hur jag menar. Alltså, jag har lärt honom att sitter man snällt och väntar får man gå ut, inte att man inte får gå ut. Ehh... mycket bättre förklaring. *fniss* De mest allvarliga förseelser han är skyldig till är att hoppa upp och ta mat på bordet, när jag kommit på honom med att göra det (alltså precis när han gör det, inte efteråt) så har ett väldigt hotfullt "vad gör du" och ilsken blick varit tillräckligt för att han ska krypa ihop och försvinna ur rummet med svansen mellan benen. Huruvida det är rätt eller fel vet jag inte, någon särskilt bestående effekt har det inte haft eftersom det fortfarande händer om han är ensam hemma och man lämnat något på bordet. ;) Hmm... hoppas jag svarat på din fråga nu.
Min syster driver ett hunddagis.
Skicka en kommentar