Det har tydligen spridit sig ett rykte....
Om att 2 av mina 20st valpar e dåliga el.farliga,Alo som är en av dem har tydligen fått sig ett rykte att vara farlig mot barn...
Samt att en av era valpar som bor i Jönköping hade morrat mot ett barn ehhh....vad nu det ska betyda villken rang av aggressivitet den har???
För det första så e våra vovvar fortfarande unghundar/valpar å i en period med könsmognad å testa gränser o.s.v.
Sedan så kan ju också en ägare få fram ett visst beteende på sin hund,det är ju inte alltid aveln.
Även främmande människor el.barn kan ju bete sig på ett högst olämpligt sätt......
Alo hade behandlats bra i sin barnfamilj men tyvärr fått bestämma och sett barnen som sina och kanske även försökt hjälpa matte att valla in barnen när de sprang o.s.v
Alo var aldrig elak mot något barn utan jag såg själv att han var jätte go med dem men han såg dem som sina och ville skydda dem mot t.e.x mina hästar och om det får fortsätta så med någon som inte kan hantera honom så kan det ju i framtiden hända att han ska vakta ett barn.
Alo e världens goaste hund men är inne i en period av könsmognad å trots så därför behöver han lite vägledning av en hundvan person annars tar han gärna över men det är ju helt normalt.
Tråkigt att folk ska sprida falska rykten för Alo e då iallafall världens goaste men med okunniga människor å deras babbel så kan det ju bli sååååå fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
37 kommentarer:
hej
man ska ju inte säga elaka saker om människor men nu bara måste vi bita ifrån...
Vi var hos Anna-Karin och träffade Alo och de andra hundarna som ni vet...
och kan inget annat än att hålla med Anna-Karin om att det är en väldigt go hund som är både tillgiven och intelligent. han är jättesnäll och gjorde inga som helst antydningar till elakhet.
han var till och med nästan lugnast och satt och kelade med anders hela tiden.
naturligtvis så har inte dessa rykten någonting med Anna-Karins avel att göra utan snarare
(ursäka spåket nu)
Idiotiska människor som skaffar djur som de inte kan klara av. det är klart och tydligt att sunt förnuft måste råda när man skaffar hund, det finns olika raser och de passar olika människor. väljer man en hund av denna storlek och kaliber så får man ju vara beredd på att verkligen ta på sig ledarrollen och lägga ner tid på hunden.
men tyvärr är det ju så idag att många puckon skaffar hund för att de är söta och tror att de ska vara väluppfostrade efter 2 dar och praktiskt taget gå ut och rasta sig själva.
så kort sagt.... ALL HEDER TILL ANNA-KARIN OCH VALPARNA.
Det är inte hundarnas fel vad de får för beteende, endast lata korkade ägare. som inte tänker innan de skaffar valp.
jag skiter i om folk blir sura på mig nu. men jag har vuxit upp med hundar och hunduppfödare och kan lätt säga att Anna-Karin är en av de bästa likså hennes hundar.
Jag vill bara lägga in här med tanke på att jag bor i Jönköping =) att jag och anna-karin pratades vid i dag på morgonen, tacksam över att hon ringde. (man måste ju gå till källan för att få rätt information önskar alla gjorde det)
Och det är INTE Qlura det gäller, hon har inte morrat åt barn. Det skulle hon aldrig få chansen till. Barn eller någon annan.
Det känns väldigt tråkigt för mig och Qlura detta då folk kan tro att det gäller henne eller startar rykten om oss. Qlura är en väluppfostrad duktig unghund och jag har en fast hand om henne. Hon är en underbart kärvänlig individ.
Och jag hoppas inga mer rykten kommer starta om nån av dessa hundar eller ägare eller uppfödare utan att folk lär sig att komma till personen och fråga istället om man har funderingar eller tankar.
Kände att jag ville få med detta i informationen anna-karin hoppas de va OK =)
Vem är det som sprider "ryktet"?? Att någon skulle hävda att en 8-mån hund är aggressiv för att den råkar morra åt ett barn säger ju mer om den personens hundkunskaper än om hunden. Och att öht se på EN hunds beteende och därifrån dra slutsatser om aveln är en aning långsökt.
Hundar och barn är ett helt kapitel för sig och jag tycker ofta att folk tar det på för lite allvar. Barn är ofta JÄTTEKONSTIGA i en hunds ögon, de är stimmiga, stojiga, små, rör sig ryckigt, låter och har sig och är ofta väldigt "på". Tycker att många verkar förvänta sig att alla hundar ska stå ut med detta automatiskt utan förbehåll och de får definitivt inte säga ifrån. Jag litar inte på Nitis en sekund när det är barn i närheten, och ännu mindre litar jag på barnen... Dvs det är STENKOLL på alla parter som gäller. Nitis tycker att de är spännande men lite läskiga och barnen brukar tycka... ja ungefär samma om honom. Nitis får nosa och de får klappa men de får INTE leka och busa, definitivt inte med leksaker. Risken är alldeles för stor att Nitis skulle råka nafsa eller tackla någon och göra dem illa eller att barnet skulle råka peta honom i ögat, ramla över honom eller liknande och skrämma honom. Barn och hund som vuxit upp tillsammans kan förstås tillåtas lite mer men jag hoppas och tror att alla som har hund inser att man ALDRIG lämnar barn och hund ensamma!
Så, dagens besserwisserhet. ;)
Måste även kommentera lite på det Veronica skrev:
naturligtvis så har inte dessa rykten någonting med Anna-Karins avel att göra utan snarare
(ursäka spåket nu) Idiotiska människor som skaffar djur som de inte kan klara av. det är klart och tydligt att sunt förnuft måste råda när man skaffar hund, det finns olika raser och de passar olika människor.
Självklart har det inte med aveln att göra och det är supertrist att så många skaffar hund utan att förstå vad det innebär. MEN här ligger även ett STORT ansvar på uppfödaren! Det är ju dennes ansvar att se till att dessa människor inte får någon hund! Det gäller att vara supernoga och sålla när man väljer köpare. Jag var själv förvånad när jag köpte Nitis över hur lätt det var, jag kan inte komma ihåg att jag ifrågasattes överhuvudtaget om hur min livssituation ser ut, vad för erfarenhet jag har, hur framtiden ser ut, om jag har möjlighet att ta hand om en hund i 15 år, om jag inser vad för slags hund detta är osv. Jag menar absolut inget illa men med tanke på att flera av hundarna kommit tillbaka (och t.ex. Alo mer än en gång) kanske urvalsprocessen borde vara lite hårdare. Särskilt när det gäller vackra blandrashundar, vilket det ju faktiskt officiellt sett är, är risken stor att de drar till sig oseriösa köpare. Nu var det ju två kullar så det säger sig självt att det är svårare att hitta bra och seriösa hem till tjugo valpar än till tio! Men samtidigt är det ju sånt man måste kalkylera med, hur "marknaden" ser ut och hur många potentiella köpare som finns. Blev faktiskt lite förvånad när jag läste att Anna-Karin letar hane för en ny kull när det uppenbarligen varit svårt att hitta bra och varaktiga hem till alla nu.
Måste dock lägga till att de flesta valparna verkar ju ha fått det jättebra, alla som skriver på bloggen verkar helt underbara. :)
/Dagens andra besserwisserhet
hej
ja jag håller med dig att det är upp till uppfödaren att se till att hundarna kommer till ett bra ställe. men hur lätt är det för en uppfödare att upptäcka hur köparen egenligen är. för de kommer ju inte att tala om ifall de är okapabla att ta hand om hunden utan kommer att måla upp sig som jättebra och duktiga.
vad Anna-Karin anbelangar så till oss i alla fall så frågade hon mycket och vi pratade om både boende, arbete och vad en sådan här hund behövde.
hon frågade mycket mer än vad andra uppfödare frågat tidigare när vi skaffat hund. tex när min mormor skulle köpa en labrador/doberman blandning, så sa jag till uppfödaren att jag inte trodde att mormor skulle klara den för den var för stor, det enda hon gjorde då var att sänka priset 2000kr. och hon hade bara 6 valpar. vilket resulterade i att mormor inte kunde klara hunden och den fick ett nytt hem. som mormor själv fick ordna, uppfödaren brydde sig inte.
jag tycker att Anna-Karin gör ett bra jobb... Det kan inte vara lätt att bedöma människor på så kort tid.
men som du skrev de flesta har ju fått det bra verkar det som
Nej det är säkert inte lätt! Det är en av största anledningarna till att jag inte vill hålla på med avel, just att det vore så svårt att säkerställa att valparna kommer till bra hem! Tror inte heller någon säger "hej, vi kan inte ta om en hund men får vi köpa en valp ändå?" ;) men jag skulle gissa att desto "jobbigare" urvalsprocessen är desto färre oseriösa köpare. Finns de som kräver referenser, skriver i kontraktet att man måste gå kurs, vill att man hälsar på x antal gånger innan man får hämta valpen osv. Jag tackade nej till flera uppfödare eftersom jag inte hade inte tid/ork/lust med sådant så jag får räkna mig själv till de oseriösa köparna. ;)
Jag tycker inte heller att Anna-Karin gör ett dåligt jobb, som sagt verkar de flesta ju fått det hur bra som helst. :) Angående ditt exempel så vad förväntar man sig, det säger sig väl självt att någon som avlar på labrador/doberman inte är seriös...
Tack så hemsk mkt för alla kloka ord o.s.v. det värmde...
Sååå lätt var det ju inte för dig att köpa Nitis Smilla he he,vi hade ju en vääääldigt lång disskussion innan du kom å hämta.
Du var ju värkligen intresserad utav att veta allt och det tilltalade mig,har du glömt?
Jag skrev ju dessutom till dig att jag tyckte att det kanske var bättre att du köpte en vit herdehund genom skk eftersom det var det du tänkte först men sedan tyckte du ju inte det spelade nån roll eftersom du inte skulle ställa ut o.s.v,jag har allt kvar mailen he he...
Ni hade ju också redan en jakt- hund i familjen villket tyder på att man förmodligen vet vad man gör,det är små detaljer jag snappar upp men tyvärr så lyckas man ju inte alltid.
Alo hade kanske inte kommit tillbaka igen utan jag tjatade å tjatade det sista.Jag tyckte när jag sålde honom att det verkade vara ett av det bästa hemmen.
Även en av tdigare valpar vid namn Lisa som vissa vet vem det är,hade ett annat hem som valp,där trodde jag det var det bästa hemmet av alla när damen som köpte henne hade 2st schäfrar och skulle nu då ha en vit också,hon tränade med sina hundar på brukshundsklubben sa hon å de var jätte lugna å trevliga men sedan visade det sig att hon köpte å sålde hundar å lurade folk att va fodervärd o.s.v.
Det är jäkligt svårt så man ska nog inte säga så mkt innan man själv har försökt sälja men visst har jag lärt mig endel som jag kan förbättra.
Jag har köpt 7st hundar å då 4st skk hundar men aldrig har någon frågat något speciellt.
Man tror nog att de som köper kommer att ta hand om hunden men tyvärr så har ju inte alla samma synsätt på saker som en själv,för mig är det ju en självklarhet att ta ansvar för hundarna.
Har nu också tagit ansvar för de jag föder upp genom att ta tillbaka o.s.v,det kräver mkt jobb å tid.
Och ny hane letar jag ju såklart NU för senare så blir Lana för gammal och eftersom att Lana e en underbar hund me fria leder så ser jag det som en självklarhet att använda henne när jag kan innan det är försent,om Alo inte e såld spelar ju ingen roll då jag tar ansvar å tar hand om alla hundar som kommer tillbaka.Det är inte många uppfödare som tar tillbaka någon hund å då kan man inte heller veta hur många den uppfödaren igentligen hade fått tillbaka.Men här SYNS det och då blir det prat på folk.
Jag e ju en av uppfödarna i klubben som försöker få fram friska,bra vita schäfrar å det e inte alltid så lätt,man lär sig nytt hela tiden...
Men jag kan ju inte stoppa mina planer och mitt arbete för rasen bara för att t.e.x Alo inte har har fått en ny ägare,Alo har ett hem här sålänge det behövs, tillskillnad från många stackars hundar som får stå i hundstall i väntan på en ny matte/husse.
Hehe, tänkte faktiskt på det när jag skrev min kommentar att så jobbig och tjatig som jag var (om skillnaden mellan vit schäfer/herde m.m) så behövde man nog inte ställa några frågor till mig. :P
Men alltså, detta rykte, var kommer det ifrån?? Och har det verkligen inträffat någon incident? "Morrat åt ett barn" kan ju betyda lite vad som helst. Jag fattar liksom inte, vem håller sån koll på dina valpar att de vet vad både de i Göteborg och Jönköping gör??
Asså nu e de så här att efter lite luskande i allt snack så tror ja detta är ett rent missförstånd alltihop, som startat i göteborg.
Ni vet hur de är, "Jo men de finns en white spirit hund i jönköping som är reserverad mot folk nästa säger hon är arg nästa säger hon morrat och nästa person vill öka skitsnacket å säger att det var mot ett barn".
Alo har ju haft otur den grabben och haft 2 hem och är nu tillbaka pga att anna-karin krävde tillbaka honom detta kan nog oxå starta rykten.
Tror det bara måste redas ut allt vad som egentligen hänt, å egentligen skiter jag i rykten men för er vill man ju förklara sig å skydda sig, vill inte att ni ska tro att Q har de dåligt, å de hoppas ja verkligen inte att någon gör!
Qlura är reserverad mot människor det erkänner jag, men hon har aldrig morrat mot barn, hon har aldrig morratilskt mot någon människa, hon har skällt ut folk som sett hotande ut eller gått fram utan att jag har hunnit visa för Q att det är OK. . .
Kraschen vi gjorde har ju byggt detta lite så ett å annat morr mot en ambulans som en gång i tiden tog hennes matte och inte lämnade tillbaka henne det har hänt. Men inte mot ambulanspersonal eller poliser det har vi testat efter kraschen.
Detta med Alo ska jag inte lägga mig i kan bara säga att jag träffat han och han e JÄTTE go, mysig å ja klämde på han och retades med godis men han va så snäll så.
HiHi QLura morrar dock dagligen =) då hon är riktigt glad försöker hon yla men de går inte så de blir ett grovt morr hihi de e lite kul, folk har tittat konstigt på oss ibland när hon klarar ett träningsmoment eller när vi träffar vänner då hunden börjar morra å vifta på svansen å springer emot vänner :) lite udda vovve du fått fram anna-karin men världens underbaraste, jag är tacksam varje dag att han som skulle ha henne ångrade sig så jag kunde ta henne =)
Tack för lite mer insikt. :)
Nitis gör också morrljud när han är glad! När han t.ex. har en favvoleksak i munnen och ska gå omkring och visa upp den och vara stolt kan han nästan "ryta till" och folk som inte är vana tror att han är arg!
Han har också tyvärr utvecklar det beteendet att han skäller ut folk ibland vilket jag INTE är glad för. Jag tror inte att det är någon slags försvar av mig utan att han är feg och osäker. Det är iaf riktigt råskällande med rest ragg och köret och de som inte stannar kvar för att se hur go han är en minut senare lär definitivt uppfatta honom som "aggressiv".
antagligen så är det rexx som har morrat åt barn, det har jag pratat om med vissa utav er om att han faktiskt har gjort, vilket jag inte är stolt över skall tilläggas, (men aldrig nämt att han är en white spirit hund). varför han gjorde det, vet jag egentligen inte, utan kan bara gissa att det handlar om att han är väldigt ovan vid barn, och deras uppförande. nu är han mycket bättre med vad det gäller morrande åt andra människor som kommer för nära. men det kan lika gärna vara något som jag har gjort fel, inte en susning faktiskt. men som du säger annelie, så är det säkert något som har startat här i götet, och är troligtvis rexx. men vem som har blossat upp det, och gjort en höna av en fjäder, det har jag ingen aning om. jag skulle där emot vilja veta vad som har sagts, om det nu är så att det är rexx det handlar om. men det beteendet har ju absolut inget med anna-karins avel att göra.
men jag är nästan till 100% med på det anna-karin skrev, att dom är/håller på att bli könsmogna nu, och precis som tonåringar, så ska dom testa gränser och pröva allt dom kan.
Vita hundar ÄR farliga!Ni har väl sett filmen Samuel Fuller's White Dog
från 1982
http://www.youtube.com/watch?v=7xNW2VKcpQA
Skämt o sido... Om vi tar tex Gina så är hon helt suverän med våra barn,barnen kan dra henne i nosen öronen ligga på henne ja i stort sett vad som helst och hon har ALDRIG visat någon tendens till aggressivitet..Men därimot om främmande ungar stojjar och beter sig "underligt"kan hon bli osäker och även skälla till,hoppas det försvinner...annars blir det till att öva bort detta.
Haha, vilken dålig film!!
Jag tror ju att det är stor skillnad när en hund som Gina vuxit upp med barn och när en hund som bara är van vuxna plötsligt "utsätts" för ungar. De första gångerna min brors barn var här fick de inte hålla på med honom och han fick inte göra mer än gå fram och nosa och sedan lägga sig och titta på dem. Det har funkat bra på så sätt att han lärt sig att de är inget att bry sig om och inte hetsar upp sig när de kommer. Jag ser faktiskt ingen anledning till att barn ska få leka med en unghund, det kan de göra när den är äldre och tryggare. Med hästar säger man ju orutinerad ryttare - rutinerad häst, orutinerad häst - rutinerad ryttare, tycker det är lite samma sak, dvs ung hund hanteras av vuxna människor, barn får leka med äldre hund. Sen att ungarna tycker att det är trist är en sak, men för mig är det helt enkelt inte värt det.
Undrar lite, ni, Annelie + Michael, som skrivit att era hundar morrar/skäller på människor som kommer nära, är det i särskilda situationer det händer eller jämt? Och tror ni att det är någon slags vakt eller är det feghet? I Nitis fall så är jag övertygad om att det är osäkerhet, han gör sig väldigt låg, reser ragg och skäller... får han sedan hälsa så är han plötsligt sååå fjäskig, piper och snurrar runt och kissar ofta en skvätt.
Jag tycker att det är intressant att era också är så eftersom jag skyllt på mig själv att Nitis är för ovan vid (okända) människor, men ni bor väl i stan båda två så era borde omges av folk titt som tätt?
Hur är de andra valparna när det gäller sådant? Och hur är dina vuxna hundar Anna-Karin?
Glömde fråga, hur reagerar ni vars hundar skäller/morrar på folk när de gör det? Avleda, korrigera, bestraffa, ignorera? Och vad får ni för resultat? :P
Qlura gör det av ren rädsla i mina ögon hon vill inte ha folk i närheten av henne eller mej, jag korrigerar så tidigt som möjligt, som jagg sagt till anna-karin när vi pratat om de så e de svårt å få henne å sluta när hon väl satt igång så får se till små tecken hon visar och korrigera direkt, antingen hatar hon eller älskar vi har inte hittat växeln däremellan än.
Qlura beter sig starkare med det nu efter kraschen det har satt spår i henne då de näst intill slet henne bort från mej som var skadad och en flockmedlem lämnar inte en skadad flockledare så det var väldigt jobbigt för henne och det sitter i än tror jag att om en människa kommer för nära kan den ta bort Q från mej, vi tränar detta mkt genom att vänner går emelan när Q gosar med mej och ger mej kramar och sen "lämnar tillbaka mej " =). . .
Även kanin tränar vi detta mkt med, att när jag har kaninen i famnen eller på golvet får Q inte vara i närheten utan stannar minst en meter bort till ett varsågod, detta gör att hon förstår att även om jag har någon annan hos mig kommer jag alltid tillbaka till henne.
De första månaderna bodde jag med Q på landet, hon va ju 3 månader när ja fick henne oxå, sen flyttade vi till stan så ibörjan träffade hon inte mkt folk.
Håller med dej smilla att barn och unghundar är ingen bra kombination om barnen inte är med i flocken, jag ska tillbringaa helgen med min systers 6 åring, det är alltid jobbigt för både barn och hund då de inte får leka, malou gosar mkt med Q men då ska Q ligga ner och vara lugn och någon vuxen är alltid med, medans deras 6 åriga hund och malou får leka hur mkt som helst.
Det jag tycker är viktigas gällande Q och skällande på människor, är att hon får inte skälla ut någon som rycker till och går för då blev de som Q ville, utan människor ska ha tid och kunnighet att envist vara kvar till Q slutat det ska bli något negativt av de hela, så skäller Q för att få bort folk slutar det med att de stannar kvar. Svårt i vissa fall men man får utnyttja människor runt om en som man känner. Å när hon slutat så gör vi personen i fråga till något positivt
Det låter ungefär som Nitis... Han har alltid varit reserverad mot människor, eller reserverad är kanske fel ord, en reserverad hund är väl helt enkelt rätt ointresserad? Nitis är intresserad av människor men rädd/feg. Jag vet inte hur mycket som är (bristande) socialisation och hur mycket som helt enkelt är hundens karaktär. Som jag förstått det så fick de väl inte träffa särskilt mycket folk hos Anna-Karin heller. Jag försökte låta Nitis träffa så många olika (positiva) människor som möjligt när han var liten men det är ju inte så himla lätt när man bor på landet.
Just det här med skällandet är dock nytt och har bara hänt några gånger. Jag tror det började när vi åkte tåg igen för någon vecka sedan, då blev han rädd och skällde när konduktören dök upp men det räckte med en hand på nosen och "var tyst". Sedan har det hänt ett par gånger till när någon kommit för nära när vi varit ute och gått. Jag tycker det är problematiskt för jag vill inte bli arg på honom egentligen eftersom det då finns risk att han tror att matte också tycker att det är något farligt/konstigt. Han har förut hoppat iväg efter bilar när vi gått på vägen och det har vi tränat bort genom att han får gå fot, fokusera på mig och sedan får godis när bilen åkt förbi, det funkar superbra. Men med skällandet är det svårt att inte bli arg/skärrad själv, man vill bara få hunden att sluta så snabbt som möjligt, särskilt om man ser att personen blir rädd. Tror att det är jättebra som ni gör att träna med folk ni (eller du men inte hon) känner så att man inte behöver vara orolig för hur personen reagerar.
Alla mina vuxna hundar e enormt sociala tycker jag,rätt på å rätt fram, med tanke på att de inte träffar så många.
Lite VÄL sociala kanske he he eftersom det när det väl kommer någon e så spännande...
Smilla träffade Lana å någon träffade Isis beroende på vems valp det var samt att några såg alla hundarna tillsammans eller var för sig.
Men det viktiga är ju att träffa föräldrarna och det fanns ju möjlighet för dem som ville träffa pappan.
Vissa ville ändå se t.e.x Jack,Warro å Buster som defenitivt inte är släkt me valpen de köper,förstår att folk vill se alla av nyfikenhet men jag tar gärna bara ut de det gäller istället för att kånka ut alla å göra alla procedurer.T.e.x Smilla hade ju igentligen bara anledning att se Lana då hon e mamma å Ramses är inte släkt men däremot så tog jag ut Ramses till Annelie för han e ju morfar till Qlura.
Ja ja jag e la lat men man gör gärna det lättaste he he.
Undrade föresten HUR du Annelie har fått reda på allt detta nya om White Spirit´s hunden å att de inte menade nån annan???
Vet du vad hunden heter???
White spirit´s vad????
Annelie menade väl att det var Qlura det handlade om? Om jag inte missförstod. Att någon hört att det finns en White Spirit's hund i Jönköping (dvs Qlura) som morrat åt någon och sedan lagt ihop det med Alo som flyttat runt, och evtl. Rexx som morrat åt något barn??? Och sedan har det spridits och blivit den berömda hönan av en fjäder. Så fattade jag det i alla fall...
Aha nu gick det upp ett ljus...
Precis rätt smilla så menade jag =)
rexx skäller och morrar för att han är osäker, och även en släng av att "göra pappa uppmärksam". plus att han är i den åldern han är. han blir självklart korrigerad då, för att visa att det är fel att stå och skälla ut folk =P men väldigt sällan han bryr sig =P
ofta handlar det också om att han blir så glad när han träffar folk, att han skäller för det, varpå folk blir rädda och backar undan, vilket ger honom mer självförtroende, och blir ännu kaxigare. men som sagt, han blir bättre och bättre på det.
Är det bara jag som tycker det är problematiskt med korrigering/bestraffning i dessa situationer? Dvs att risken finns att hunden känner sig stärkt i beteendet, alltså att hunden uppfattar det som "jajjamen, matte/husse skäller minsann också, nu tar vi den j**eln!" ;)
När det gäller skälla på folk som kommer hem till oss blir han visserligen korrigerad men det känns som en annan sak. Då blir han utvisad ur rummet och får bara komma in och hälsa om han är lugn och snäll, börjar han skälla får han gå ut direkt igen. Men det känns som en helt annan situation där det är mycket tydligare att det är ett oönskat beteende som resulterar i avlägsnande från flocken. Står man med en hund i koppel som kastar sig och skäller och man själv börjar gasta känns det som större risk att den känner sig uppbackad och inte fattar att matte/husse inte skäller av samma anledning som den gör.
Jag vet inte, det har inte hänt så många gånger (än) att jag hunnit använda eller fundera ut någon strategi... därför jag är nyfiken på vad som funkar och inte för er andra.
Kan man inte korrigera sin hund om den t.e.x fortsätter skälla så ska man ju låta bli för då kan det ju bli som Smilla skriver att de tror att matte/husse hejar på o.s.v.
Då är det ju bättre att försöka lugna å locka med godis o.s.v.el.avleda på annat vis.
Jag själv korrigerar då jag aldrig skulle orka med eller vilja att utesluta å gå in å ut ur rum med hundarna o.s.v det skulle nog ta hela dan med tanke på mängden hundar jag har ha ha ha....
Vargflocken utesluter enbart medlemmar som inte får vara med i flocken överhuvudtaget,annars korrigeras ett ogillat beteende på plats vad jag vet.
Jag korrigerar på plats då det funkar för mig och känns naturligt,det känns hemskt för mig att utesluta då det är det värsta som kan drabba en hund enligt en hunds ögon vad jag förstår.
Jag tycker det bästa är att korrigera i exakt rätt ögonblick för då förstår de ju exakt vad det handlar om.
Men jag vill inte hålla på att disskutera villket som e bäst o.s.v för alla gör ju det som känns bäst för dem å deras hund som jag tidigare sagt,vissa tycker det känns bättre att slippa ta tag i hunden o.s.v.villket är en sund tanke då man naturligtvis ska ta tag så lite som möjligt.
Är nyfiken på hur ni skulle göra om ni hade ett hus med enbart ett stort rum så man INTE kunde stänga undan hunden å varken godis eller koppel fanns å era vovvar då ville fram å skälla å skrämma en människa el.hund.????
Att hunden inte heller hade halsband??? till frågan ovan???
Jag korrigerar på samma sätt ute som inne glömde jag åsså att skriva....
Alltså, det jag undrade över var hur du/ni gör/tycker att man ska göra ute med kopplad hund som gör utfall/skäller på människor. Jag vet inte huruvida det funkar med vare sig korrigering eller avledning på Nitis eftersom det bara hänt någon gång och jag då blivit så paff att jag inte kommit mig för att göra något konkret alls (jo, tagit med mig hunden och gått).
När han började hoppa efter bilar korrigerade jag honom i början men det hjälpte inte nämnvärt utan där hade jag verkligen känslan att han tyckte "ah, matte blir arg när det kommer en bil, då är det ju verkligen något att hetsa upp sig över!" Även om han avbröt beteendet när jag sa åt honom tror jag inte han fattade varför och nästa gång var det samma igen. Så där började jag helt enkelt be honom fokusera på mig varje gång det kom en bil och det fungerade jättebra, nu går han fot av sig själv när det kommer en bil.
När det gäller skällande på besök i hemmet får jag förtydliga lite, jag springer inte in och ut med hunden eller låser in honom i ett annat rum eller så. "Uteslutande ur flocken" var kanske fel uttryck. Skäller han beordrar jag honom ut i hallen dit han går själv, jag tar alltså i honom eller följer med honom ut (han har sällan halsband inne). Det är i stort sett ett enda stort rum för det finns ingen dörr mellan köket och hallen så han är inte utesluten på så vis utan han får helt enkelt sätta sig där på någon meters avstånd och får inte gå fram och hälsa förrän han är lugn. Jag tycker att han med detta sätt verkligen verkar förstå varför han får gå ut, dvs att det är själva beteendet jag inte gillar, plus då att han ser att jag har koll på läget innan han får gå fram och hälsa. Förut har jag enbart sagt åt honom när han skällt och det har haft mycket liten effekt, eller precis som med bilarna, han har slutat när jag sagt åt honom men nästa gång har det varit samma sak igen. De senaste gångerna har vi kört såhär och skällandet har minskat avsevärt och han har även börjat kolla av med matte innan han öht går fram till besökarna. Men om det är "rätt" eller "fel" vet jag inte och som sagt funkar ju inte samma för alla.
Aha då förstår jag vad du menade Smilla och tycker att det var en superbra metod som du använder dig av som naturligtvis hunden förstår,då är det ju inte riktigt ett uteslutande utan mer att lugna ner dig annars får du inte gå fram och att du bestämmer när han får gå fram e ju jättebra så gör ja me...
Man ska ju inte vara arg när man korrigerar,det är nog därför det inte funkar,att be en hund fokusera på mig är en korrigering tycker jag,jag korrigerar jämt med att de ska fokusera på mig men att ta tag kan hjälpa till vid vissa tillfällen.
När jag tränade bort Busters utfall som unghund då jag fick han vid 8mån ålder så tränade jag bara med fokusering,godis å ev.ta tag i nödfall.
Men allt som man gör för att avleda eller visa hunden annat är inte det att korrigera fel beteende??
Ja, jo... korrigering är ett besvärligt uttryck. Det betyder ju egentligen ungefär "rätta till". Det var därför jag skrev korrigering/bestraffning från början men bestraffning låter typ som att man slår hunden. Med korrigering menar jag oftast när man ryar till åt hunden, petar till den, tar tag i den eller liknande medan jag nog skulle kalla fokusera på matte, locka med godis m.m att avleda, men som du säger det är ju också att korrigera egentligen. Det är krångligt med benämningar på saker och ting! :P
Men t.ex. som Michael skrev "han blir självklart korrigerad då, för att visa att det är fel att stå och skälla ut folk =P men väldigt sällan han bryr sig =P" tolkade jag som att han får sig en utskällning eller liknande, inte att han avleder med t.ex. godis. Jag kan iofs ha missförstått det men jag gissar på att det är vanligaste reaktionen hos ägaren när hunden gör så.
Eftersom detta är typ det värsta problem jag kan tänka mig, att hunden gör utfall mot människor, så vill jag veta vad som funkat för er och inte. Det har ju inte gått så långt än men jag vill definitivt minimera risken att man förstärker och förvärrar beteendet!
Åh vad tråkigt att det gått såna rykten om detta med aggressivitet. Vi har ju i stort sett allihop högst levande bevis på att det är sociala och säkra hundar som kommit ifrån Anna-Karins uppfödning.
Precis som Smilla skrivit är det ju långt ifrån ovanligt att hundar tycker att barn är obehagliga eftersom de inte fungerar på samma sätt som vuxna människor.
Jag har ju bara Eira att referera till vad gäller rasens beteende, men hon är den absolut goaste och mjukaste hund jag träffat. Hon älskar barn och små hundar, och skulle aldrig göra ett oprovocerat utfall mot någon människa. När det kommer folk hon aldrig träffat så har det helt att göra med mitt beteende om hur hon är mot de här personerna.
Så länge matte är lugn så är Eira cool och viftar på svansen och småpratar.
Men däremot när vi är ute på kvällspromenader i stan så händer det att det kommer folk i mörkret som följer efter en bit, det har man ju fått inpräntat i skallen sedan liten att akta sig för.
Självklart känner ju Eira av min osäker/vaksamhet och kan då morra lite på håll, eller skälla.
När vi passerar människor i dagsljus på stan är hon enbart glad, svansen går som en propeller.
Hemma vaktar hon när vi sover. Kommer det någon i trapphuset vid 3 på natten är det mycket viktigt att husse och matte får reda på denna ev. inbrottstjuv i tid. Men aldrig att hon far upp ur sin säng utan skäller ett par skall och sover sedan vidare.
När ringklockan på dörren ringer så vet hon att det är besökare som älskar henne (Vi har bara haft en främmande människa som ringt på) och ylar, gnäller, pratar och är alldeles tokig av lycka tills vi släppt in personen. Det beteendet försöker vi tona ner lite, så att hon ska hålla sig lugn när det kommer folk och inte skrämma någon i ren glädje - och på så vis framkalla reaktioner som får henne att bli osäker och kanske försvara sig.
Än så länge går allt bra för oss, det är världens goaste hund och precis alla människor som vi omger oss med, hundvana eller ej, bara älskar henne. Hon har till och med omvänt 2 av våra ytterst hundrädda kompisar, och det tycker jag säger en del om våra hundars stabila temperament.
*långt svammel*
Va kul att ni är så nöjda med Eira,eller ni andra me föresten med era valpar.
Det är ju det viktigaste att de som köper hunden är nöjda....
Det låter som att Eira e lik mamma Lana för hon är gärna glad å pratig.
Jag tycker det var en lite märklig kommentar att "Vi har ju i stort sett allihop högst levande bevis på att det är sociala och säkra hundar som kommit ifrån Anna-Karins uppfödning." när precis flera av oss skrivit att vi har problem med att våra hundar (Nitis, Qlura, Rexx...) är just osäkra och inte alltid sociala...
Qlura vet jag ju att Annelie säger e osäker å var även lite osäker som valp,men Nitis har du problem med honom? och inte heller har jag uppattat att Rexx e så besvärlig,att de skäller o.s.v har ju med att göra att man inte har krävt tillräckligt så hunden ska va tyst men vissa skäller ju mer än andra å ofta av osäkerhet som Eyota kan göra men hon blir ju tyst när jag säger till....
Schäfern e ju en skällande vakt hund å när t.e.x vi som bor på landet får besök som vi igår så skällde ju Lana å Eyota ut Josefien å Jonas men de tystnade ju sedan å om de skulle skälla igen så sa jag ju till dem.
Men alla valparna kan ju som sagt inte vara samma.
Det brukar ju vara några vekare,det var ju 20st men om det skulle visa sig att det är en dålig kombination Lana å Vilde så ska man ju definitivt inte göra om den men som jag disskuterade igår me Atlas ägare så får ju en kunnig ha testat allt för att se att det är hunden det är fel på å inte fostran av ägaren,men visst kan ju en hund vara vek för det men det förekommer ju mkt med skk hundar o.s.v me,alla skk schäfrar passar ju inte alltid till det som e tänkt heller.Sedan så är ju våra vovvar fortfarande unghundar .....
Nitis skäller på folk som kommer för nära eftersom han är osäker, det har jag ju skrivit flera gånger? Michael skrev "rexx skäller och morrar för att han är osäker" och även Qlura tycker ju att det är obehagligt med okända människor och om jag fattat rätt så var hon så även innan olyckan (fast det blivit värre efter)? Eftersom det är det som diskuterats här tyckte jag helt enkelt att det var en märklig kommentar av Cat.
Nitis var jätteosäker inför människor när jag hämtade honom. Fick många kommentarer om vilken "konstig valp" jag hade som inte ville/vågade hälsa på folk. Han har blivit mycket bättre nu men han är fortfarande osäker. Han är inte "besvärlig" och det är inget större problem nu, men jag hoppas att det inte blir värre (det skrev jag ju i någon kommentar ovan och undrade vad som funkat och inte på de andra hundarna). Det är inte att han skäller som är problemet, det är heller inget vaktbeteende i de situationerna utan just att han är rädd för okända människor. Som du säger, vissa hundar är helt enkelt osäkrare precis som vissa människor är det, vad som är personlighet, arv och vad som är socialisation är såklart svårt att säga. Jag skulle alltså inte säga att det är något "fel" på hunden, utan jag tyckte som sagt bara att det var en konstig kommentar att alla valparna är säkra och sociala när vi precis diskuterat att de inte är det.
Jag ska tillägga så inte någon tror något annat - jag är självklart jättenöjd med min hund! Han är ju finast och bäst och goast. ;)
Jag vill inte heller ha en översocial hund som älskar allt och alla, i så fall hade jag köpt en labbe eller golden. :P Han är supermysig annars och underbar att ha att göra med, i stort sett har allt varit mycket enklare och smidigare än jag förväntade mig. Han är världens gosigaste och kan sitta och bli klappad och kliad i timmar, och bara han fått hälsa riktigt så älskar han alla!
Vad jag menade var mer att de inte visar någon aggressivitet mot oss ägare och de människor de känner. En hunds instinkt är ju trots allt att skydda sin flock, så med säkra menade jag inte nödvändigtvis att hunden måste vara gudasnäll mot allt och alla.
Så länge ägaren har koll på sin hund anser jag den som säker trots att den kan vara reserverad reserverad.
Ok då förstår jag. Visa aggressivitet mot ägaren/familjen hoppas jag verkligen ingen gör, och tror inte ryktet har påstått detta heller? Det är nog ytterst ovanligt överhuvudtaget och skulle ju verkligen visa på brister i allt vad grundläggande hunduppfostran och ledarskap heter.
Nitis är dock vare sig reserverad (dvs passiv och ointresserad) eller vaktar sin flock utan det handlar enbart om feghet och osäkerhet för sin egen skull. (Han vaktar sitt revir/flock här hemma men det är ett helt annat beteende än det han har när han möter okända människor annars.)
Nej, det tror inte någon av hundarna gör/har gjort utfall mot familjemedlemmar, och det var väl mest därför jag fällde kommentaren.
Självklart kan en osäker unghund uppfattas som lite annorlunda av många människor, men så länge det bara handlar om feghet och ägaren är medveten om det så är det ju långt mycket enklare att jobba med än aggressivitet. =)
Och precis som Anna-Karin skrev kan ju omöjligt hundarna vara rena kloner med samma temperament, och även omgivningen avgör ju mycket. En hund uppväxt i stan är ju van vid andra saker än vad en hund på landet är. Jag tvivlar starkt på att det ena är bättre än det andra.
Skicka en kommentar