Hur man mobbar en hund

Eller vad gör man inte för lite mat. Eller hur lär man hunden att badkaret är kul.
Nitis är (var?) inte alls förtjust i badkaret så jag tänkte att detta blir en riktig utmaning, spännande att se vad han gör... jahapp, det var ju snabbt överstökat. :P (Okej, det här var andra gången, hade ingen kamera första gången, då var han liiite mer tveksam.)



Vatten är gott... men inte lika roligt att få på tassarna!




Måste tillägga att jag tycker att det är så KUL att ni är så aktiva och skriver, lägger ut bilder och kommenterar! Blir lika glad varje gång det finns något nytt i bloggen. :) Från början misströstade jag om någon överhuvudtaget tyckte att det var någon bra idé. Så spännande att se hur de utvecklas och se likheterna och skillnaderna i utseende, mentalitet, mognad, personlighet och... ägare! ;)

Jag kommer på mig själv med att alltid lägga in bilder men glömma att berätta något. Nitis är som han alltid har varit, en liten fåntratt, fast inte lika osäker som tidigare och numera i en rätt stor kropp. Han är alltid på bra humör, enerverande nyfiken, busig, älskar att provocera och leka pajas. Han är supersnabb och stark och minst lika tafatt och klumpig, det händer minst en gång per dag att jag slår händerna för ögonen och tror att han brutit alla ben. Han förvånar mig alltid med hur stabil han är i psyket med tanke på att jag upplevde honom som extremt feg/vek som liten, men jag vet inte, de kanske bara blivit väldigt lite socialiserade innan? Han är väldigt mån om att vara till lags och blir så otroligt stolt när han lärt sig något nytt och matte säger att han varit duktig. Jag tror inte att han är någon typisk enmanshund egentligen men han är van att ha mig för sig själv och är grymt avundsjuk. Bara att jag pratar med någon annan (eller i telefon!) är jobbigt för honom! Han blir inte alls aggressiv eller så, bara pipig, gnällig, allmänt jobbig och gör allt för att få min uppmärksamhet.

Annars kämpar vi med precis samma som de flesta verkar göra nu - koppelgående. Han drar sällan, men han vill väldigt gärna gå preciiis så långt bort som kopplet når, medan jag hellre ser att kopplet är slakt. Har prövat att klicka slakt koppel, att stanna, att korrigera med rösten m.m men tycker att det funkar bäst med det gamla hederliga byta riktning så fort kopplet sträcks, blir ju dock lite krångligt beroende på var man går. Vara ensam hemma, vara lös, inkallning osv funkar perfekt fortfarande, men det märks att han blir mer självständig och mer nyfiken på stora vida världen för var dag som går. Något jag inte är så förtjust i är hans stora talang för att hoppa upp på diskbänken och sno vassa köksknivar som han sedan glatt leverar till matte! :/ Samt att han är en obotlig mat-tjuv...

Förresten, lite sent kanske, men hur gick det med alla vovvar på nyår? Var det någon som reagerade? Nitis märkte inte ens fyrverkerierna...