De flesta i stan känner igen henne (vi är ute för jämnan) och alla tycker att det är en av de finaste hundarna de sett.
Matte står stolt brevid och tackar för berömmet. =)
Misstänker att trotsåldern börjar smyga sig på, inkalllningarna som suttit till 100% innan är helt plötsligt inte lika roliga och Eira är mer lättdistraherad än vanligt.
Det är bara att träna, träna och träna.

Lite bilder på valpen, som inte längre ser ut som en valp.
5 kommentarer:
åh vad vacker hon har blivit,kul att se henne igen.
Ja det brukar ju vara busiga i perioder me trotsålder,spökålder o.s.v. men det är bara att träna vidare som du skrev hi hi..
Så ståtlig tjej. . .
så fin...
trotsålder vet jag vad det är, men vad är spökålder??
kram
He he det är samma sak men man brukar kalla det spökålder när de helt plötsligt kan bli oroliga för saker de annars inte är och hoppa till och bli livrädda som de inte brukar annars o.s.v
Ha ha man brukar säga att de ser spöken liksom,blir rädda för saker som man inte kan se själv vad det kan ha varit.Men Jag tror säkert det var något som inte vi uppfattat bara.
Jag själv har inte upplevt någon spökålder direkt men jag bara skrev några olika förslag på vad som försegår i deras huvuden under upväxt och könsmognad o.s.v
BUSålder är ett annat himla bra uttryck tycker jag som stämmer in på Eyota iallafall hi hi....
hehe, rexx var i en spökålder när han var liten (vilket tydligen är väldigt vanligt), då var han rädd för allting, till och med sin egen skugga =P men det växte han ifrån efter ett tag
Skicka en kommentar