Idag har det varit ännu en busig dag. Så här kan det se ut när Rexx och Bubba busar med varandra. Rexx tycker självklart att han är störst och bäst i världen =P
Men ack så trött han blir efteråt.

Lite mera kort på Gina

Nicko

Vår forna kamrat
R:I:P 1998-2004

Grattis!

Till alla små vovvar ur Lana's kull, idag är ni 3 månader gamla. :)

Lite bilder på Rexx

Detta är då lille-ponken Rexx =)

Monstervarning!

Ja, han kanske ser söt och oskyldig ut på bilderna, men jag lovar, skenet bedrar! Nitis har nu upptäckt valpbitningens fulla charm och oändliga användningsområden samt förfinat sin teknik till perfektion! Det finns ingenting som är roligare än mattes händer och fötter, ja det skulle vara hennes näsa i så fall! Det är ännu okänt om jag kommer överleva denna tid, och i så fall med hur många behållna fingrar, eller om jag kommer dö utav blodförlust.

Som de flesta valpägare har jag naturligtvis gjort misstaget att bli arg - juhuuu, matte morrar och knuffas, nu börjar det bli kul! Ja, desto hårdare man själv försöker vara desto mer spännande och utmanande är det för lillen, det klart, det är ju en lek för honom. Jag har tagit mitt förnuft till fånga och försöker ignorera bort det istället (vilket jag borde gjort hela tiden förstås) och det funkar, men det är väldigt svårt att stå blickstilla och stirra på väggen när ett dussin sylvassa nålformade valptänder borrar sig igenom tyg och hud (tack Nitis, matte behöver inga fler piercings!). Matte måste dessutom vara mer lik en fågel eller kanske en råtta än en annan valp för tricket att ynkligt gnälla/skrika till för att få honom att förstå att det gör ont har noll effekt utan leder till insikten att bytet ännu lever och måste anfallas ännu mera vildsint. Maxeffekt får man om man siktar in sig på knävecken och undersidan av handlederna. Matte får maxeffekt om hon helt sonika försvinner; ett hårt bett och matte skriker aj, hoppar snabbt upp och ut och stänger dörren. Snopet! Vaddå, bits jag vill inte matte vara med längre, vad tråkigt!! Andra gången leker man snällare, tredje gången biter man inte alls. Tyvärr verkar denna insikt vara kortvarig för nästa dag ska mattes händer dö igen. Men hoppet är det sista som överger mig, det eller fingrarna. :)

Gina

Borde kanske köpt en chihuahua

Så att jag kunde klä den i olika outfits matchande mattes varje dag. Nitis får nöja sig med slips. ;)

Gina

Hej hej,nu har vi döpt om Millan till Gina...:)Inte alltid så lätt med namn som ni säkert vet :p

Längtar

hej

Veronica och Anders heter vi vi är 28 och 43 år gamla.
Vi har köpt Halona. som numera heter Jessie.
Vi har inte hämtat henne ännu pga jobb och föreningsarbete som inte gick att flytta. så vi tyckte det var humanare att hon fick stanna kvar än att vi skulle lämna bort henne det första vi gjorde.
men jag måste säga att det känns som de 2 längsta veckorna i mitt liv.
Jag bara längar tills vi ska hämta henne och jag tittar på bilden av henne flera gånger om dagen.
min man och jag går runt hemma och säger vov till varandra hela tiden och så ler vi med hela huvudet...hihi
hon är så efterlängtad.

jag måste bara tacka Anna-Karin för att hon lätt oss köpa henne och vill ha kvar henne till vår föreningsvecka är över.
vi blev förälskade direkt när vi såg lilla Halona.

Kram från Veronica

Heeeej:)

vad kul med en blogg!Jag får väl börja med och presentera oss.Vi bor i Göteborg och hämtade våran valp i förrgår.(tack för det fina bemötandet AnnaKarin)Vi är en familj med 2 småbarn och en tonåring.vi hade en Vit Schäferhanne för några år sedan som tyvärr gick bort i sjukdom..Vi kände nu att tiden var mogen igen för en ny liten familjemedlem:)Bifogar några bilder på den "lilla"krabaten^^.Aiyana som numera heter GINA,en riktig "pratkvarn"men jag skulle tro att det är för att hon fortfarande är lite ängslig och inte funnit sig tillrätta helt ännu.Hon är jättesnäll mot barnen:)Men är lite osäker utanför hemmet,hon vänjer sig mer och mer dock.Återkommer inom snar framtid

Kameleontis

Nitis i olika skepnader.

Liten stackare med svullet öga (men lika cool som alltid) vid en allergisk reaktion. Vet fortfarande inte vad som orsakade det, andra ögat svullnade också upp senare men efter en halv natts sömn (matte sov inte mycket, galen av oro) var han som vanligt igen.









Som dalmatiner.













Med världens längsta öron.













Utan öron.













Med världens längsta bakben?













Som hopphäst.













Som monster.


















Som snygging.












Min lille vän... Något jag märkt de senaste dagarna - han snuttar när han sover! Alltså ett sånt där smackande som om han skulle ligga och suga på något. Såå sött! MEN en annan grej, han får redan vuxenpäls! Hela ryggen är strävare med mer gulaktigt hår, har era också fått det?!

(Vilken konstig formatering det blev, orkar inte ändra.)

usch och fy, sa Rexx

jadu, så kan det gå. Han fick sig en dusch igår, och det var väl sisådär poppis. Var helt övertygad att hela bostadsområdet skulle ringa polisen och djurskyddsföreningen. Han har lärt sig mycket utav vår andra "hund" (kinesisk nakenhund), och då givetvis endast dumheterna. Han har bl.a. lärt sig att vara en riktig drama-queen, för då verkar han tro att han får som han vill, men nja...husse och matte är inte riktigt med på dom noterna. Men hur elaka han än tycker att vi är, så räcker det med att klia honom på magen en liten stund, så är allt glömt och förlåtet ;)
samtidigt som han kan vara en riktig liten trams-putte, så har han redan lärt sig mycket, så som sitt, ligg, kom, och även att vänta tills "varsågod" kommer vid matservering, så det är inte illa det ;)
Och han verkligen stört-älskar att åka bil, där somnar han som en stock på 0,2 mikrosekunder.

Rexx

Hej, nu har även jag hittat hit, och tycker att detta är en kul idé. Från början så hette min lilla buse Wichasa, som Anna-Karin hade döpt honom till. Men nu mer heter han alltså Rexx.
Nu är han likväl som sina syskon 9 veckor, och en riktigt stor baddare. växer så det knakar.
Han har även precis funnit lyckan i att tugga på ALLT, vilket inte alltid är så där jättebra.
Så fort jag har skaffat mig en kamera, så ska jag ladda upp lite bilder på det lilla busfröet.

/Michael

En vecka senare

Ja, det verkar inte som någon annan hittat hit än så jag uppdaterar väl lite med Nitis. Han växer så halsbandet knakar och elaka stämmor hävdar att öronen växer dubbelt så fort som hunden. :) Han är fortfarande jätteduktig och i mina ögon världens finaste valp såklart! Han har blivit mycket självsäkrare och tuffare bara på dessa två veckor men är fortfarande lite osäker när det kommer besök. Han har blivit avmaskad, träffat barn, hundar och katt, listat ut hur man kryper under stängslet runt gården (som inte har någon grind ändå), han och matte har flyttat till övervåningen istället för att sova i vardagsrummet för att hinna ut på natten och den farliga fotbollen från förra veckan är numera lätt byte.

Första gången vid ån:




Det är kallt!


Blöt mage. :)


Mammas gråhund/norrbottenspets Raja hälsade på:


Kom nu så går vi!





Idag var vi på auktion med mamma:



Nitis skötte sig jättebra, från början tyckte han det var lite mycket och ville bara gömma sig i mattes knä eller under stolen men sedan slappnade han av och iakttog allt intresserat men avslappnat. Det kom fram massor med människor och ville klappa den söta valpen som alla (eftersom vi är i Norrland) trodde var en vit älghund. Han träffade en jämngammal men bara en tredjedel så stor valp som först bjäbbade och morrade ut honom (och han tillbaka) tills auktionsförrätaren var tvungen att komma och kolla vad som var på gång, men sedan lekte de jättefint tillsammans. Det som gjorde mig gladast var att han lät alla barn klappa honom och tyckte att det var jättekul att leka och busa med dem! När min brors dotter hälsat på har han varit väldigt tillbakadragen eller morrat och skällt men nu som sagt var han hur cool som helst. Det som även gjorde mig jätteglad var att så gott som alla barn frågade först om de fick klappa honom, det finns hopp för ungdomen än. :) Nu har jag en väldigt trött liten vovve som slocknade så fort vi satte oss i bilen för att åka hem.

Anna-Karin här

Anna-karin här...

Tycker detta ska bli kul och spännande och tackar skaparen camilla med Nitis.

Denna blogg kanske gör det mer möjligt att följa mina valpar och ha kontakt med dess ägare bättre än vad jag har lyckats ha hitills.

Ja ni vet ju alla var jag bor och att jag har 6st vovvisar och försöker avla fram fina vita schäferhundar och hoppas att den ska bli godkänd en dag.