Presentation av Nitis & Smilla

Ja, jag börjar väl. :) Lite kort om mig, jag är 25 år gammal och kommer från Jämtland dit jag precis flyttat tillbaka efter närmare sex år utomlands. Just nu huserar jag hemma hos min far i ödemarken men så snart jag hittar en lägenhet blir det flytt till världsmetropolen Östersund. Det var på väg med flyttlasset från Tyskland som vi förra veckan stannade till hos Anna-Karin i Svenstorp och hämtade upp det lilla knyte som just nu ligger vid mina fötter och gnager på en rå potatis. Lilla och lilla förresten, han var en av de största i kullarna och det är ingen som tror på att han bara är nio veckor. Nitis, vilket betyder vän, var det namn som Anna-Karin gett honom och jag funderade mycket på om han skulle få heta något annat, förslagen innehöll allt från Helmut, Mumin och Sixten till Godzilla, men ja... det blir nog Nitis ändå. ;)

Nitis skötte sig exemplariskt från första stund genom att i stort sett sova sig igenom de 97 milen från Svenstorp till Halån. Han har varit helt otroligt snäll och duktig den här första veckan, han sover hela nätterna, säger till när han måste ut, slutar på en gång med något bus om man säger åt honom och är allmänt söt och trevlig. Han är väldigt osäker, en riktig mammagris som svansar efter mig mest hela tiden, är nervös inför allt nytt och inte vågar hälsa på nya personer. Han blir dock säkrare och modigare varje dag vilket är kul att se. Vi försöker utforska något nytt varje dag men tar det väldigt lugnt och "tränar" mycket på att göra ingenting och slappna av. Förutom det har vi lärt oss sitt, ligg, vänta innan man får mat (ok, vi tränar i alla fall på det), gå minipromenader i koppel, borsta tänderna och klippa klorna.

Här kommer några bilder på underverket: