En vecka senare

Ja, det verkar inte som någon annan hittat hit än så jag uppdaterar väl lite med Nitis. Han växer så halsbandet knakar och elaka stämmor hävdar att öronen växer dubbelt så fort som hunden. :) Han är fortfarande jätteduktig och i mina ögon världens finaste valp såklart! Han har blivit mycket självsäkrare och tuffare bara på dessa två veckor men är fortfarande lite osäker när det kommer besök. Han har blivit avmaskad, träffat barn, hundar och katt, listat ut hur man kryper under stängslet runt gården (som inte har någon grind ändå), han och matte har flyttat till övervåningen istället för att sova i vardagsrummet för att hinna ut på natten och den farliga fotbollen från förra veckan är numera lätt byte.

Första gången vid ån:




Det är kallt!


Blöt mage. :)


Mammas gråhund/norrbottenspets Raja hälsade på:


Kom nu så går vi!





Idag var vi på auktion med mamma:



Nitis skötte sig jättebra, från början tyckte han det var lite mycket och ville bara gömma sig i mattes knä eller under stolen men sedan slappnade han av och iakttog allt intresserat men avslappnat. Det kom fram massor med människor och ville klappa den söta valpen som alla (eftersom vi är i Norrland) trodde var en vit älghund. Han träffade en jämngammal men bara en tredjedel så stor valp som först bjäbbade och morrade ut honom (och han tillbaka) tills auktionsförrätaren var tvungen att komma och kolla vad som var på gång, men sedan lekte de jättefint tillsammans. Det som gjorde mig gladast var att han lät alla barn klappa honom och tyckte att det var jättekul att leka och busa med dem! När min brors dotter hälsat på har han varit väldigt tillbakadragen eller morrat och skällt men nu som sagt var han hur cool som helst. Det som även gjorde mig jätteglad var att så gott som alla barn frågade först om de fick klappa honom, det finns hopp för ungdomen än. :) Nu har jag en väldigt trött liten vovve som slocknade så fort vi satte oss i bilen för att åka hem.