22 augusti 2008

Heeeej:)



vad kul med en blogg!Jag får väl börja med och presentera oss.Vi bor i Göteborg och hämtade våran valp i förrgår.(tack för det fina bemötandet AnnaKarin)Vi är en familj med 2 småbarn och en tonåring.vi hade en Vit Schäferhanne för några år sedan som tyvärr gick bort i sjukdom..Vi kände nu att tiden var mogen igen för en ny liten familjemedlem:)Bifogar några bilder på den "lilla"krabaten^^.Aiyana som numera heter GINA,en riktig "pratkvarn"men jag skulle tro att det är för att hon fortfarande är lite ängslig och inte funnit sig tillrätta helt ännu.Hon är jättesnäll mot barnen:)Men är lite osäker utanför hemmet,hon vänjer sig mer och mer dock.Återkommer inom snar framtid

3 kommentarer:

Smilla sa...

Ja, vad kul att ni också skriver! :) Blev lite förvirrad första sekunderna när jag öppnade sidan, tänkte "va, den där bilden på Nitis har inte jag lagt in" ;) vad lika de är!

Min lilla pojke var väldigt osäker första veckan men nu är han hur tuff som helst. Pratig är han dock fortfarande (läs: gnällig), väldigt konstigt för mig som är van tysta hundar, jag tror alltid att han har ont någonstans! (Men har lärt mig att gör-ont skriket inte går att ta miste på, ojojoj vad synd det är om honom då!)

Richard/Gunilla sa...

ja herregud,lika som bär!(än så länge:)Idag har hon vart lite modigare ute,träffat 2 pudlar och en pitbulltik som var hur go som helst(grannen).bra om dom lär känna varandra med än gång tänker jag.
Hur är din Nitis i koppel?Våran Millan tycker det är ganska okej när man är ute på gräsmattan,men när man närmar sig porten till huset så sätter hon sig tvärt och vägrar gå en meter hehe.Då blir det till o gå lös istället.eller bli buren,och tung e hon redan hehe!!:)

Smilla sa...

Jag har honom i koppel så lite som möjligt, enbart när vi är någonstans där det är trafik (bor på landet så lätt att undvika) och ytterst korta träningsstunder där vi går någon meter bara. Vill förhindra att jag själv förlitar mig mer på ett koppel än på att min hund lyder. Han följder dock med bra i kopplet när man går (särskilt på ett nytt ställe, då vill man vara nära matte), om han stannar eller drar så stannar jag bara och står helt still tills han själv gör så kopplet slaknar och tar ögonkontakt, då fortsätter vi.

Han är också jättetung!! Tio kg förra veckan, man orkar inte bära så himla långt. :)